Denna dag, i detta regna har det varit klubbmästerskap i Hagelstig. Tävlingen var på vår egen bana nere på skogen. Denna tävling är rolig och stigen är inte allt för lätt så det är riktigt roligt när det går bra. Det har visat sig att jag är riktigt duktig på det här med hagelstig, och sen är det ju alltid roligt när det smäller.

Men nu till mitt resultat.... men först.

 Jag vet att det kommer att komma människor som inte tycker att man ska skryta om sina framgångar och ha åsikter om detta inlägg, men det skiter jag i.

Max antal poäng på banan är 160 st. Jag fick 151 poäng. För att förtydliga, jag tappade bara 9 poäng och dom tappade jag på första station och första figuren. Jag sköt alltså bara ett enda dåligt skott på hela banan, resten fick jag full poäng på.

Ja, jag är otroligt stolt över mig själv idag och det har jag all rätt att vara. Jag skiter i jantelag och annat schaffs, man har rätt att känna sig stolt och nöjd om det går bra för en.

Men jag ställer mig frågande till om man bara berätta när det går bra men håller inne med det dåliga, då är det regelrätt skryt för att visa sig bätytre än andra. Jag vet vilka jag gläds med och vilka jag inte gläds med vid framgångar.

Men det där är igentligen ett helt inlägg för sig.

Nu är jag hungrig även fast vi fick smörgåstårta på tävlingen.

Hej

det är exakt 6 månader och 10 dagar.

Jag vet detta pga att min födelsedag inträffar om 10 dagar, och jag längtar lika mycket nu som när jag var barn. Presenterna är ju kul så klart men vetskapen om att jag fått vara med ett år till är så skön att de sporrar en att försöka ett är till.

Ja det där var en konstig mening men ni får ta den för vad den är, en hyllning till livet.

Lite jobb:

Vi har äntligen fått ett sommarschema, även om inget är skrivet i sten så har man nått att planera lite runt. Jag vet tex hur jag jobbar i midsommar och jag kan planera in en eller annan hundutställning tillochmed.

Annars så har det varit mycket jobb denna veckan och mer blir det. Jobbar 6-19 fredag och lördag så det blir en övernattning till på jobbet, men det funkar bra tycker jag.

Lite hundar:

Rocky och jag var och tävlade agility i förra veckan. En kul inofficiell tävling på klubben. Vi kör på i blåbärsklass, alltså den klass där man aldrig startat på officiell tävling. Rocky är så duktig men jag hade ont i ryggen och hann inte med när han sprang så han tog fel hinder och diskade ut sig direkt, men det är kul ändå.

Booster har till sin lycka insett att Arena ska till att börja löpa. Han letar upp hennes kissfläckar och vaktar dom med sitt liv, nej riktig så illa är det inte men vi får vara noga nu att inte lämna dom ensamma ens om man bara ska hämta posten. Hoppas bara att han inte surnar ur på Rocky nu när det blir löptik i huset.

Arena är bara Arena, hon skrotar runt på gårn och lever ett skönt liv som pensionär. Tanken har funnits att försöka tävla lydnad med henne men eftersom hon inte är nån ungdom så känns det lite motigt att försöka lära in nått nytt. Det kanske får bli en annan gång med en annan hund.

Nej nu gott folk måste jag åka till foderhandeln (ICA) för att säterställa middagen.

Hej

Ja, eftersom bloggen den senaste tiden nästan inte handlat om annat än jobb så fortsätter jag väl på den banan. Just i dag, denna dagen som är just idag, fast för 10 månader sen, började jag min utbildning på AFCO Arlanda. Jag skulle utbildas till Flygplanstankare, allstå en sån som tankar flygplan.

Jag minns så väl första dagen då jag gick där med händerna i fickorna och vågade inte pilla på nått eftersom jag var övertygad om att jag kunde ställa till med nått.

En tanke jag hade hela första dan var: Hur fan ska jag kunna lära mig allt det här?

Men nu så här med facit i hand så tycker jag ändå att jag lyckades ganska bra. Jag ska inte säga att jag är fullärd på långa vägar, men jag klarar av de mesta vanligen förekommande arbetsuppgifterna. Men så har jag ju haft världens bästa lärare och senare även mentor Mats Törnroos. Den stackarn drabbas fortfarande av mig när jag står inför nån svårighet som jag känner att jag vill kolla med nån utan att behöva gå ut på radion och erkänna min dumhet för alla som lyssnar. Sen kan jag väl billigt erkänna att jag är lite extra rädd för att verka dum i en situation som denna när nästan alla arbetskamrater är män, även om jag inte ska behöva känna så.

Hur som haver, jag är stolt över att ha jobbat på samma ställe i 10 månader. Om jag får vara kvar i en månad till så har jag slagit mitt eget rekord vad gällande anställningstid. Den senaste anställningen som varade så här länge var när jag körde tankbil åt Gävle Dala ADR i Gävle. Men om jag får bestämma så blir jag kvar där jag är nu vääääldigt länge till.

Sen kan jag meddela att det är 6 månader och 19 dagar till Julafton. Nej jag längtar inte, jag räknar ner till min födelsedag som inträffar om 19 dagar.

Varje år längtar jag, men jag vet inte riktigt varför. Vad är det att längta till att bli äldre, men jag ser det inte så. Visst, jag blir ju äldre men åldern har inte så stor betydelse för mig, jag är ju ändå jag om jag så var 20,30 eller 40. Jag lever på och ser hur långt det räcker.

Lilla Tikkas nya familj meddelar att hon trivs bra och att hon ska åka på några utställningar inom den närmasta tiden. Dom har även hittat en godartad tumör på ena bakbenet som är avlägsnad, i övrigt mår hon bra och har funnit sig ordentligt hos de andra hundarna.

Jag saknar henne men vetskapen om att hon har det bra gör att saknade lindras och jag kan börja glädjas åt att hon kommit till en så aktiv och kärleksfull familj.

Nu ska jag nog vara ledig ett par dar för att sen jobba söndag natt, och det kan jag behöva. Något mycket otrevligt har hänt i min rygg och nu har konsekvenserna blivit att jag varken kan stå, sitta eller ligga. Och då kommer genast frågan: Hur fan sover man då? Det kan jag meddela att man inte gör, alls faktiskt. Men skamm den som ger sig. Jag knaprar tabletter och envisas med att gå till sängs varje kväll för att öka på oddsen en aninig för att få en god natts sömn. Om ingen förbättring inträffat till helgen så måste jag nog söka hjälp, jag kan ju inte ha det så här i all evig tid heller. Nej, det finns faktiskt dom som lever på att knäcka till ryggar på folk och dom är jag beredd att sponsra med en eller annan krona bara för att slippa denna envisa och mycket otrevlig värk.

Nej nu är tabletterna svalda så det blir väl sängen nu då.

Hej