Ja hur konstigt det än kan låta så är inte helgerna tid för återhämtning hos oss längre.

Nu när alla kurser kommit igång så finns det ingen tid eller energi i veckorna för att stimulera hundarna fullt ut. Det är på helgerna som jag tar mig tiden och ägnar mig huvudsakligen til hundarna. Idag fick jag facit på vad jag måste tänka på just den kommande helgen. Tikkas allmänlydnad. Hon tror fortfarande att hon gör vad hon vill när hon vill och det lär jag ju ta tag i innan det är mer eller mindre försent. Nu på eftermiddan när jag kom hem från jobbet och släppte ut hundarna på gården, ja då skulle hon bara terrorisera de andra hundarna och sa jag till henne så lipade hon bara åt mig och sprang vidare. Nej tanken har funnits ett tag att gå en kurs med henne bara för att få alla störningar som jag inte får här men tiden räcker inte till och inte energin heller nu i veckorna.

Vi har ju dessutom börjat samla ved inför nästa sesång och det ska huvudsakligen göras på helgerna. Nu har jag lite tur och har en karl som vet att jag inte är så stark och tycker att jag kan hitta på något annat än att hjälpa till med veden och då drar jag till skogs med hundarna.

Blodet jag beställde i förra veckan har kommit men jag har inte hämtat det ännu, ska nog få det gjort i helgen också.

Nu ska jag fixa middag.

Återkommer

Hej

Denna dagen trodde jag aldrig skulle ta slut.

Jag vet att jag tidigare förklarat att mitt drömjobb med största sannorlighet inte är inom vården eftersom jag inte trivs helt 100 med mitt jobb. Och idag fick jag återigen just den känslan när jag såg vilka ärenden jag skulle uträtta under dagen. Det hela gick ut på att se hur fort vi kunde springa mellan besöken och hur mycket vi kunde komma ihåg under besöken. Jag klarade mig med några enstaka missar som inte var varken livshotande eller igentligen ens värda att nämna. Men eftersom vi hade en helt sjuk arbetsbelastning så fick några stycken av oss jobba över, jag blev en av dom.

Jag kände ilskan växa när jag insåg att jag inte skulle hinna åka hem, rasta hundarna, äta och åka till klubben till 18:30 för att vara torsdagsvärd. Jag gjorde det enda jag kunde, ringa och höra om någon kunde hjälpa mig. Jag vet inte om någon tog träningen eller om det blev en torsdagsträning utan värd, men jag gjorde så gott jag kunde.

När jag sent om sidor väl kommit in i min privata bil och börjat åka hem så stod det ett hästsläp med bara ett hjul eter vägen. Det andra hade ramlat av under färd och nu stod det där och ingen visste vad man skulle göra. Min bedömning av hjulet och bromstrumman var att det skulle kunna gå att skruva tillbaka hjulet och sakta och fint ta sig till Tierp vilket var deras slutstation. Då säger dom att det befinner sig två hästar i släpet. Det innebar att den lilla fina domkraften som jag hade i min bil inte skulle orka att lyfta släpet för att skruva tillbaka däcket, så jag fick fixa en annan. Som tur var så var det inte långt hem till svärfar som hade riktiga grejor i garaget och dom tog vi med oss och satt tillbaka däcket. Men när däcket lossnat så hade några bultar farit dit pepparn växer och en annan hade gått av så vi tog mina fina Renultbultar som ändå bara låg och skräpade i bilen och vilken tur vi hade, dom passade.

Tjejerna blev väldigt glada åt att vi kunde hjälpa dom och dom ville ge oss kompensation för hjälpen men jag tackade nej och menade att nästa gång kanske det är jag som behöver hjäp ut efter vägen och med lite tur så stannar någon och hjälper mig.

Tänk på det.

Allmänlydnadskursen började i går och jag tror att detta kommer att bli en bra kurs. Det gäller samma där, jag kommer inte kommenter hundarna och deras förare men jag kan säga att jag gillar dom allihop. En mycket ny och go vän till mig går denna kursen och jag ler bara jag tänker på honom.

Nej nu måste jag steka fiskpinnar, elda och rasta hundarna innan jag springer igenom duschen och går och lägger mig. Jobb i morgon igen.

Hej

Ja nu är jag trött men jag vill ändå få till ett inlägg innan kudden får sällskap av  mitt huvud.

Som de flesta av er vet så har viltspårskursen startat i dag och jag är så här långt nöjd med min egen prestation. Mina kursares prestationer tänker jag inte gå in på eftersom jag inte frågat om jag får kommentera dom och deras hundar på bloggen. Sen tycker jag att man ska kunna gå en kurs hos mig utan att det kommer ut för hela världens beskådning hur det går för dom på kursen. Om dom vill berätta så gör dom det nog själva om ni frågar dom.

Men i alla fall så kan jag billigt erkänna att jag var ganska ordentligt nervös. Jag har höga krav på mig själv och självklart även höga förväntningar från mina kursdeltagare att kursen ska bli bra och lärorik. Det jag kan säga är att de flesta verkar vara intresseade av ett Anlagsprov i slutet av kursen så telefonsamtalet till domaren i förra veckan var nog ett smart drag i alla fall.

Men innan kursen skulle jag ju jobba först och det var inte lätt att hålla koncentrationen utan att tankarna skulle glida över på blodspår och spårmarker. Men det gick bra och jag kom iväg i god tid så jag hann göra allt klart innan det var dags att spåra.

Men nu märker jag att det ändå var något jag glömde innan jag for till skogs, att äta middag. Jag vet att tanken slog mig på väg hem men eftersom jag var så nervös och ville vara säker på att allt var klart till kursen så prioriterade jag bort det. Ändå glömde jag klövarna på en krok i tvättstugan så jag fick snällt kasta mig i bilen och ta nytt hastighetsrekord på den lilla slingrande grusvägen hem igen för att hämta dom, pinsamt, men förlåtligt, tror jag.

Så nu sitter jag här och väntar på att sconesen ska bli klara i ugnen tills min älskling kommer hem så vi kan fika lite innan sänggående.

Jag ska jobba torsdag och fredag också denna veckan så en redan stressig vecka har blivit lite stressigare, men eftersom jag precis som många andra är beroende av pengar så kan jag inte säga nej till jobb.

Nej nu får de satans bullarna vara klara nån gång och var fan är gubben så man kan få äta lite.

Som ni hör så får jag nog avsluta nu medans det fortfarande är någolunda barntillåtet.

Hej

Allt kommer allt närmare, snart blir det stressigt värre men man får göra det bätsa av situationen. Redan i morgon blir det lilte av en rivstart. Först ska jag jobba i Östhammmar från 7-16, sen hem, fixa mat och rasta hundar och ordan allt jag inte kunnat förbereda till viltspårskursen som börjar 18:30 i skogen.

Men man gör det mesta man gör för att det är roligt och då kan man gå igenom mycket på vägen.

Jag har legat lite lågt med domarplanerna så här under påsk. Även om jag inte själv är mycket för just påsken så är många andra det och då får man respektera det tycker jag. Men jag ska nog försöka göra ett ryck nu under dagen.

Jag har även legat lågt med spåringen meed Tikka. Jag tycker själv att det är lite väl varmt nu under dagarna för att spåra och i gpr var vi till svärmor på middag så den kvällen blev mörk fort. Kanske ska lägga ett spår i kväll åt henne. Så mycket planer och så lite tid.

Min älskade sambo är och sågar ner träd hos sin syster idag. Jag ska nog ta cyckeln och åka och kolla lite, men eftersom mina nerver blir lite klena när träd ska fällas så är det inget jag ser fram emot.

Men jag funderar på att ta en vända till stallet också för att titta till mina vänner både i hagen och utanför.

Återkommer

Hej

En något konstig rubrik kanske men ni kommer att förstå strax.

Det är påsk har jag förstått, ska jag va helt ärlig så har jag vetat det en tid men inte brytt mig. Jag firar Midsommar, Jul och Nyår det räcker. Jag kan känna att många av våra högtider bara är i kommersiellt syfte. Man ska köpa saker som man igentligen inte behöver och man ska köpa mat som man ändå inte hinner äta upp, en del av maten tycker vi inte ens om. Nej jag ser dess dagar som extra ledighet och så får vi mer tid för varandra Daniel och jag.

Som tur är så har det varit kalasväder de senaste dagana och jag har inte prioriterat bloggen före det vackra vädret.

Och igår fick jag lite skräck i mitt liv.

Min älskade sambo var och fällde träd hos svärfar. Jag kan inget om trädfälling och allt jag inte kan något om blir genast otäckt.

Precis när dom skulle fälla ett av träden gick en lina av som säkrade att trädet inte föll åt fel håll och landade på byvägen. Jag såg att trädet var så väg att ramla åt fel håll men rätade upp sig igen och stod kvar. Under nästa försök hände samma sak och hjärtat var på väg att stanna på mig, men vid det tredje försöker föll trädet och höll nästa på att träffa min fina cyckel.

Ja apropå cyckel så har jag börjat använda den igen. Jag har ett nytt mål i livet, eller det kanske är fel och kalla det för nytt mål eftersom jag haft samma mål i snart 10 år, att gå ner i vikt. Och jag måste få säga att jag håller hårt i mina mål men jag är sämre på att uppfylla dom.

Jag har gått ner i vikt och jag har inte fått tillbaka den men det räcker inte, jag vill väga mindre.

Eftersom jag är 180 cm över markytan så borde jag väga mellan 80-85 kg. Eftersom jag jag väger mer än så så tycker jag genast att jag är fet och måste tappa vikt. Men eftersom jag samtidigt tycker att det viktigaste är att vara lycklig och nöjd med sig själv så försvinner snart tanken om fet och vikt. Men jag måste verkligen denna gång eftersom jag inte mår bra och har ont i min fot och mina knän.

Nu ska jag ta cyckeln och trampa mig hem till svärfar för att hjälpa till med uppröjningen efter trädfällningen i går.

Hej

Ja det var idag som det smällde som bara den i Fagerviken, Hållnäs. Vår årliga jaktstig gick av stapeln och det var även kretsmästerskap. Jag tror att jag kom undan från alla priser i år, så klart är det roligt när man vinner något men när man inser att man vann bara för att alla de andra  hade deras sämsta dag på länge då är det inte lika roligt. Jag vann jaktstigen i gåvastbo förra året och då hade jag skjutit bra. Om jag inte minns fel så hade jag tappat 5 hagel på hela stigen, så jag vet att jag kan.

Men så var inte fallet i dag. Jag vet inte riktigt vad jag fick för resultat men jag vet att det var dåligt, mycket dåligt. Men det är roligt när det smäller och om man ser det som träning så blir det lite roligare när man träffar rätt.

Eftersom vi varit på jaktstig hela dagen så har hundarna fått tagit det lugnt i dag. Griffarna har lekt som tokar i hundgårn märkte vi när vi kom hem. Mattorna låg utdragna, lastpallen hade flyttats en bra bit och små gropar var grävda i gruset. Jag vet vilken som gjort vad, Tikka har grävt groparna, Booster har dragit ut mattorna och flyttat på lastpallen. Dom trivs bra i hundgårn och jag tycker att det är skönt att dom kan hålla sams.

Nu ska jag ta mig ett glas vin och kolla på Så ska det låta

Hej

Det har varit anstormning till de kursplatser som funnits till vårens kurs i viltspår. Jag tycker att det bara är roligt men jag kan också ärligt säga att jag har svårt att neka någon. Nu är det sex stycken anmälda till den fem kursplatserna, hur jag ska ro detta i land vet jag inte men vi får hoppas på det bästa.

Som tur är så har jag min älskade sambo till hjälp varannan vecka och det kommer att behövas. Dels har han ett minst lika stort kunnande som jag när det gäller hundar och deras spårförmåga, han har även många gånger ett bättre sätt att förklara saker på än jag. Skulle jag få säga det själv så tycker jag att vi kompliterer varandra riktigt bra. Nu hoppas jag bara att våra kursare ska tycka detsamma.

Nu på kvällen var vi till skogs och tittade lite. Min älsklings arbetsgivare håller på och avverkar skog på våra jaktmarker. Och jag vill mena att det inte är lite skog som dom hugger ner. Man känner inte riktigt igen sig nu när man är där och det kommer att ta ett tag innan man vant sig med alla de nya hyggen som blir kvar när dom är färdiga.

Så nu har några av mina finaste spårmarker försvunnit men vi ska nog hitta nya hoppas jag.

I morgon är det Jaktskyttestig i Fagerviken och vi är arrangörer, det innebär i stort att vi har måste va på plats tidigt, har massor att göra under hela dagen och kommer hem sent på eftermiddan. Tur att man är ledig flera dagar till. Hihihi

Nu blir det sängen och kudden.

Hej

Ja jag la spåret ca kl 12:00. Det var ungefär 250 meter långt och hade en vinkel och ett bloduppehåll. Man kan tycka att det var ett ganska svårt spår för en nybörjare men jag har sett henne jaga och hur hon har använt sin nos.

Spåret fick ligga i nästan en timme innan jag åkte och hämtade Tikka och sedan åkte till skogs igen.

Så kom vi fram till spårbörjan. Hon markerade tydligt och stannade upp en kort stund för att nosa lite. Hon gick iväg i lugnt tempo med nosen tryckt mot underlaget. Efter ca 50 meter kom vi fram till en rishög som jag lagt spåret igenom. Hon stannade upp för att sedan kasta sig in i riset, inga problem. Spåret gick sedan i en svag högerböj och jag märkte att hennes självförtroende växte för varje meter hon spårade. När vi kom fram till vinkeln fick hon förbi med ca 5 meter innan hon ringade till höger och kom rakt på spåret som hon genast tog och gick vidare. Sen fick hon ett tappt på en raksträcka precis innan bloduppehållet. Jag hade markerat noga med snitslar var bloduppehållet började och slutade men eftersom hon tappade precis innan så började jag tro att jag snitslat fel, men hon ringade lite och hittade på spåret och gick sen rakt igenom bloduppehållet utan problem. Vid spårslut ville hon jobba vidare och jag fick leka lite med klöven för att hon skulle ta den och sen gick hon malligt till bilen.

Min uppfattning av hennes spårarbete är att hon är mycket spårnoga men måste få med erfarenhet för att kunna gå 600 meter utan tappter. Hon blir lite ivrig efter en stunds bra spåarnaden men då tappar hon och måste jobba hårt för att hitta det igen, men hon jobbar hela tiden självständigt och ber inte mig om hjälp.

Jag minns när jag började med Arena. Hon var otroligt duktig redan från början men när hon stötte på en svårighet som hon inte kunde reda ut omedelbart så ville hon ha hjälp. Det enda sättet då är att inte ge hjälpen så dom märker det utan bara ge små hjälpor som leder dom rätt.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök att ta kort på henne när hon satt med klöven men hon ville inte va still.

Då har man äntligen kommit igång.

Hej