Jag är blodgivare, har varit under flera år och kommer att vara det till jag slår rekordet som är en 87 åring. Det betyder att jag åker till blodgivarcentralen ca 3 gånger per år och blir tappad på 4.5 dl blod. Det brukar jag knappt märka när jag kommer ut därifrån men i torsdags var det annorlunda.

Jag kom dit lite senare än planerat och var en aning stressad, det brukar bara vara possitivt eftersom min något höjda puls pumpar ut blodet fortare och påsen blir full snabbt. Men inte i torsdags inte. Jag satte mig i stolen som dom påvisade och sedan stack dom in nålen och tog lite blod, sen slutade blodet rinna. Ingen visste varför och alla på mottagningen försökte få igång det igen. Ingen lyckades, utan istället lyckades dom ha sönder venen och den blev oavändbar. Sen ville dom testa på den andra armen om det gick bättre där. Dom stack mig en andra gång och denna gång träffade dom en nerv som kunde sin sak. FAN va ont det gjorde och jag kan lova att om det alltid kändes så när man lämnar blod så skulle jag inte göra det ofta.

Men visst fungerade venen och jag tömdes på 4,5 dl blod, men så kom dom på att det hade blivit en halv påse första gången dom stack vilken betydde att jag nu blivit av med närmare 6 dl blod och det var inte bara mäkte jag när jag gick därifrån. Som tur va så var det bara en kort bit till närmsta hambugehak. Jag tog en stor hamgurgemeny med dricka och milkshake. Sen var jag åter människa, men sviterna har suttit i tills i morse. Huvudvärken har äntligen gett upp och krafterna är tillbaka men visst jag har gjort en bra sak för dom som kan leva vidare med hjälp av mitt blod.

Jag har R0 negativ som alla kan få och man ger det speciellt till mycket små barn. Men jag kan bara få blod med samma blodgrupp som jag själv så jag brukar skoja på blodgivarcentralen och säga att jag måste lämna ifall det skulle hända mig något.

Jag vill härmed uppmana alla friska människor att bli blodgivare, det kan vara skilldanden på liv och död och så får man fina saker varje gång man lämnat och så får man julklapp till jul.

Gå in på geblod.nu

Hej

Daniel kom hem från igår jobbet och berättade att en jobbarkompis hade börjat lägga om kosten. Han och hans sambo hade börjat med LCHF metoden. Det hela går ut på att man tar bort alla kolhydrater, men det är också allt. Man ska annars äta som vanligt och bara tänka bort socker, pasta ris och potatis. Eftersom jag inte äter potatis så är det ingen uppoffring men istället har vi ätit mycket pasta och ris. Men det som får en att höja ögonbrynen är att man ska äta mycket fett. Som förslag till frukost finns tex: bacon och ägg

Jobbarkompisen hade gått ner 2 kg på en vecka.

Det bästa är att vi kan fortsätta äta allt vi tycker om men jag får lära mig av med all frukt. Det finns massor med recept på nätet som är enkla och snabba.

Jag jobbade i går och var helt färdig när jag kom hem. Vi köpte pizzakit och gjorde pizza med mozzarella och pesto, underbart snabbt och gott. Sen tog jag två glas vin sen var det kväller. Det känns i kroppen när man inte är van att springa runt en hel dag och vara aktiv även i hjärnan. Men jag kunde faktisk säga att jag trivs riktigt bra i östhammar till skillnaden från hargshamn.

L200:an lever igen. Jo det är sant. Daniels L200 gick sönder i höstas och sen dess har han haft bil från jobbet. Det tråkiga har varit att han har haft kostnader på bilen fast den inte har kunnat användas. Nu hade en kompis tittat på den och visst kunde han hitta felet. Jag kan inte förklara här men vi blev lyckligt överraskade. Jag ska nog ta den till en verkstad i östhammas så dom kan göra fininställningarna sen är den åter på banan. Helt underbart tycker jag.

Nu ska jag städa i källaren så Daniel kan komma in med den nya veden som han är och sågar just nu.

Hej

Det ska va ganska mycket för att jag ska bli förbannad men den gränser är förbi för länge sen. Nu har det gått så långt att jag har förvandlas till en ursinnig kärring som känner ett stort behov av att ha sönder något. Det är inte bara en sak heller, och nu ska ni få höra.

Jag tycker inte att man ska sätta ut bilder på andra männsikor på nätet utan att fråga. Om någon har satt ut en bild på mig utan att fråga så kollar jag på bilden och avgör sen om den kan få ligga kvar eller om den ska tas bort. Jag tycker att det är roligt med bilder men det är roligare om ingen blir sårad eller arg. En människa har satt ut en bild på mig på facebook utan att fråga, personen i fråga är dessutom släkt med mig och kunde ha frågat innan. Bilden är helt okej och jag har valt att den kan få sitta kvar, men när jag påpekar att hon kunde ha frågat först så blossar en väldigt infekterad disskution upp. Det hela slutar med att  jag tar bort henne som vän efter att hon gjort personliga påhopp och jag känner mig mer än irriterad. Min fråga nu är vad tycker du som läser detta? Är det för mycket begärt att vi ska kunna fråga om en bild kan få läggas ut innan vi lägger ut den?

Och varför är det så svårt för vissa att erkänna och be om ursäkt? Har man gjort fel och får kritik för det så finns inget annat och göra än att ta den till sig och lära av den.

Sen kommer nästa bomdnedslag

Jag har åkt till och från Östhammar som en idiot och försökt gjort rätt för min lönecheck den gångna månaden. Igår kom lönebeskedet. 5700 kronor. Hur fan ska jag kunna leva på det. Jag fattar inte att det får finnas jobb som man får betala för att ha. Jag kan lova att jag hade kommit upp i den summan i reskostnader om jag hade haft en bensindriven bil. Jag har inte stora månadskostnader men jag behöver äta varje månad och jag måste betala för att ha tak över huvudet. Sen har jag en bil som kostar att åka i, och det måste jag för att komma till jobbet, än så länge orkar jag inte cykla 4,5 mil till Östhammar utan måste ta bilen. Sen har jag inga mer utgifter. Alla hundar betalar Daniel för och resten av räkningarna också och tur är väl det för jag har inte råd. Och eftersom jag hade företag förra året så får jag ingen Akassa även fast jag deklarerat ett noll resultat och alltså inte tjänat en krona på firman.

Jag känner mig straffad för att ha blivit arbetslös. Jag ska söka jobb och ta det lilla som bjuds och inte gnälla. Jag har gjort allt i min makt för att finna ett annat jobb och jag hoppas verklligen att det händer något snart.

Ursäkta min grova ton men ibland räcker inte orden till och man behöver svära och slå på saker.

Hej

Ja jag tänkte först inte blogga om detta men sen tänkte jag så här: eftersom jag är för feg för att säga det direkt till cheferna så kanske dom läser det här. Men så ska jag vara ärlig och säga att jag är rädd för att det kan bli problem för mig, men om vi alla är rädda så kommer det aldrig ut.

Jag tycker inte att vi på mitt jobb får dom förutsättningarna vi behöver för att kunna göra ett bra jobb. Men ändå jobbar vi arslena av oss för att hinna när det redan på förhand var en omöjlig uppgift. Jag är av den gamla skolan som lärde oss att slutföra det vi påbörjat och alltid göra ditt bästa på jobbet, men jag vill inte ens gå dit när jag ser vilka krav som ställs på oss. Om jag är hos en person och någon annan larmar så måste jag släppa det jag har för händerna och rusa dit, det kan var på liv eller död och om jag är en bit bort och måste ta bilen så utsätter jag mig och mina medtrafikanter för fara eftersom jag blir stressad.

Nej jag skulle vilja veta vad facket tycker och tänker men eftersom vi aldrig kan strejka så är det ingen som lyssnar.

När den dagen kommer när mina eller Daniels föräldrar sitter med hemtjänst eller bor på hemmet så kommer jag att ha klippkort på kommunhuset med klagomål. Alla ni som arbetar inom vård och omsorg gör så gott ni kan det vet vi alla, det är beslutsfattarna som inte förstår att en människa måste få ta tid och man måste se till det dagliga behovet och då måste det finnas dom som kan och framförallt vill jobba. Men jag kommer som sagt vara den mest hatade anhörig som någonsin satt sin fot på kommunhuset, det lovar jag.

Jo jag söker andra jobb och hoppas att det snart ska ge utdelning för så här vill jag inte ha det.

Hej

Ja vi var i väg till Valbo för att nöta lite på presentkortet vi fick i julklapp.

Först blev det JUSK där vi inhandlade en stor filt till soffan som inte hundarna ska ligga på, får se hur länge det håller, det blev också en del handdukar. De gamla ska jag klippa ner till mindre bitar och ha till hundarna.

Sen tog jag mig in på djurkompaniet och fann mitt nästa husdjur. Dom hade dvärgvaktlar som var toksöta, såna vill jag ha. Annars så kollade jag på en ny utställningsbur till Booster och Tikka eftersom jag har lessnat på att lasta ner mig själv med stol, väska och en jävligt tung bur plus en eller två hundar som ska in på området och sen ställas i ordning innan lugnet kan infinna sig. Nej det får bli en ny, stor och lätt bur som båda hundarna kan vara i. Jag ska vänta till våren innan jag köper en. En ny godispåse måste jag också fixa eftersom Rocky fick tag i den förra jag hade och gjorde småbitar av den, det fanns visst lite godis kvar i den.

Gårdagen gick i skidornas tecken. Vi satt klistrade och såg svenskarna göra bra ifrån sig och vi ser fram emot VM som startar i Februari.

Nu måste jag tvätta mina arbetskläder och ladda en diskmaskin, inget vettigt har blivit gjort hittintills i dag men nu ska jag göra ett ryck.

Hej

Jag sitter här och kollar på tjejernas skidskyttestaffett, hur fan stavas det? men det går lite så där. Den unga Jenny Jonsson hade ett helt underbart skytte och vid bytet var hon trea, men så kom Zidek och var nära och dra på sig en staffrunda, det var nära.

Jo jag jobbade ju kväll igår och då brukar jag vara den som kör, och även så i går. Men eftersom jag inte hade huvudet med mig när vi skulle sluta så tog jag med mig bilnyckeln, men jag kom inte ända hem innan jag kom på den. Faktiskt så var jag precis i Östhammar när jag kände nyckeln i fickan, så då svängde jag in och fick efter idoget letande tag i nattpatrullen som senare skulle ut till Hargshamn och då kunde ta den med sig dit. Annars var kvällen lugn och vi fick allt gjort som det var tänkt.

Igår pratade jag med en kompis i Uppsala, ja jag kallar henne kompis för det är hon trotts att hon fyller 90!!!! i september. En helt underbar människa som jag lärde känna under min tid på hemtjänsten. Vi håller kontakten och jag ser henne som vem som helst som jag gillar att prata och umgås med. I somras var jag till stan och köpte shorts, men jag var inte riktigt säker på vilka jag skulle ta så jag tog båda de paren jag gillade mest, sen for jag hem till henne och hon fick ge mig råd.

Igår var jag nära att skratta på mig när hon säger att hon känner mörkret närma sig. Och när jag frågar varför så säger hon att hon ska få löständer, då måste man väl vara vid vägens slut. Jag frågade mig då och frågar er nu hur många människor som kommer ända till 90 innan dom får löständer. Hon skrattade gott när jag sa att jag skulle blogga om det nästa dag. -Inte gör det nått, det är väl ingen jag känner som läser den, sa hon och jag lovade att inte gå ut med hennes namn.

En helt underbar människa som sagt var och jag är lessen för att jag inte lärt känna henne tidigare.

Ja i dag då.

Karl tog den lilla hunden och åkte till skogs, han satt ute i natt och passade gris men blev utan och nu ville han se om det gått någon där senare under natten. Jag tänkte åka till Tierp och träna på gym men pappa svarar inte och han måste låsa upp om jag ska få något gjort. Tänkte vila lite med skidorna eftersom jag bara blir sämre i foten dagen efter jag åkt. Tänkte variera mig lite och kanske kunde jag få tag på grejor så jag kan träna hemma.

Nu ska jag hålla tummarna för Helena

Hej

Men det är väl inge nytt. Vem kan se tillbaka på sitt liv och ärligt säga att man hunnit gjort allt man velat, inte så många för allt mer tid lägger vi på jobb och andra åtaganden.

Jag har fått mycket jobb i Östhammar nu den sista tiden och om det ändå vore så att man kunde må lite bättre när lönebeskedet kom, men icke. Ibland känns det som om man jobbar gratis vissa dagar eftersom jag har utgifter bara för att ta mig till och från jobbet. Konstigt igentligen att det finns männsikor som får det att gå ihop ekonomiskt att jobba men så dålig lön, men visst är det så att man får rätta munnen efter matsäcken, men vissa saker måste man ha som bostad och mat, och i mitt fall, pengar till bränsle.

Men nog med gnäll nu.

Jag har en utbildning på gång. Skulle va bra om man vidareutbildade mig inom transport och bygg. Men arbetsförmedlingen skulle återkomma till mig men jag hinner väl till jobbet innan dom ringer.

Igår jobbade jag kväll dubblet och vilken kväll. Det går till så att man är själv och hjälper alla till sin nattvila. Om det dessutom inkommer larm så tar vi hand om det, och det kan bli stressigt vill jag lova. Men eftersom vi var två i går så gick det att en gick ifrån meddans dn andre fortsatte. Men tänk när man ska klara allt själv.

Ja som ni förstår så är mitt liv ganska trist just nu och det finns inte så mycket att berätta. Tiden har sin gång och de flesta av oss försöker hinna med utan att stressa ihjäl oss.

Jag återkommer i morgon

 Hej

Rubriken är fri för egen tolkning men jag kommer med en förklaring.

Jag har jobbat med både mansdominerade och kvinnodominerade yrken, och med det så har humorn varit lite olika. Om man som kvinna jobbar med nästan uteslutande män så kan frågor som: Varför är det så viktigt för kvinnor att vi män ser att hon bytt gardiner? komma och vad tycker ni att man ska svara på den? Eller när en man säger: Varför skyller kvinnor på huvudvärk när hon inte vill ha sex, det är väl inte med huvudet man knullar? Det kan ju få den kloke att uppsöka psykiatrin och begära vård.

Och jag kan lugnt säga att jag anpassar mig och min humor lite till vilka man umgås med. Självklart så har många kvinnor gjort och sagt saker som glädjer män och tvärt om, men det gör väl inget om kvinnor precis som män kan vara lite ombytliga när det bara gäller humor.

Män och kvinnor har dock en sak gemensamt, man skämtar vilt om det motsatta könet utan skamm eller eftertanke. Ibland kan det faktiskt bli riktigt roligt, men allt för ofta går det överstyr och blir mest löjligt.

Men jag har hittat två bilder som jag gärna delar med er, och jag tycker faktiskt att dom båda är riktigt roliga och inte överskrider några ostrivna regler.

Denna bilden fann jag på toadörren hos hemtjänsten, men visst finns det en misstanke att det kan ha hänt i verkligheten.   

Den här bilden är sjukt suddig men hur jag är försökte så fick jag inte till det med skärpan. Jag har fotat på en dataskärm på det norska muddringsverket. Det föreställer två grottmänniskor som klubbat varsin kvinna som dom nu ska släpa hem. Den ene säger till den andra att man måste dra dom i håret annars fyller dom upp sig.

Måste jag säga att det fanns dom som inte ville att jag skulle ta kortet ens, men jag är en stygg flicka. 

Ja den här bilden har väl inget med de båda könen att göra direkt men jag tyckte att den skulle få va med som en inte humörhöjare så här mitt i veckan när man kanske känner sig trött och att helgen är lite för långt bort.

Idag har jag jobbat dag och nu ska jag jobba 4 kväller efter varandra, men jag har ett jobb iallafall även om jag söker andra.

Hundarna vill ut och jag vill i säng.

Hej