Ja det måste jag väl ändå säga. Jag har kommit hem och sovit i min egen säng varje natt och jag har haft bra körningar på dagarna, så jag kan inte klaga, även om jag inte brukar klaga på jobb eftersom jag så sällan har dom.

Men det är lite med hjärtat i halsgropen som jag inser att jag bara har två veckor kvar och jobba. Som sagt, när jag sökte detta så sa man att det fanns en chans till förlänging men jag vågar inte hoppas på de.

Men jag har en underbar tur att allt fungerar så bra hemma när jag är borta. Min älskling sköter hundarna och allt runt omkring så när jag kommer hem på kvällarna blir han överaskad.

Vad har då hänt? Jag har faktiskt inte så mycket att rapportera om. Jo förresten.

Jag har ju ganska många arbetskamrater eftersom det är ett ganska stort åkeri som jag jobbar för men så har jag hunnit en vän utöver dom andra. En så jävla kul kille som nästan gör mig trafikfarlig när vi pratar telefon. Han kan konsten att berätta en händelse så det känns som om man själv var med när det hände. Han kan beskriva saker så det bara blir så komiska. Det har hänt två gånger nu att jag har fått stanna bilen och skratta färdigt innan det går riktigt illa.

När man sitter i en lastbil hela dan med endast de kommersiella radiokanalerna som sällskap så är det en skänk från himmlen om någon vänlig själ vill tala med en och om dom dessutom kan få en skratta så känns allt mycket lättare. Han är en av alla dessa underbara män på mitt jobb. Jag kommer att sakna er allihop.

Idag var det kretsmästerskap i älgbana.

Jag skulle vilja säga att jag är nöjd men det tar emot.

Man kan väl säga som så, eftersom jag är enda damen som brukar delta så brukar jag vinna på skitpoäng. Det är så omotiverande att tävla endast mot sig själv när man är den värsta motståndaren.

Älgbanan gick skit och jag skäms för att vara jägare men kan lugna samhället med att jag inte har någon officiell plats i älgjaktlaget så chansen/risken för att jag ska skjuta älg i höst är riktigt liten. Men så kommer vi till de stillastående serierna. Jag vet inte vad som hände men jag fick ihop 5 stycken femettor, 2 fyror och 1 trea. Jag fick ihop 15 poäng av 20 på den delen av tävlingen, så bra har det aldrig gått förr men nu tror jag nog att vändningen kom.

Som sagt så vann jag ju eftersom jag var enda damen som ville lukta krut denna förmiddag i kretsen men jag är ändå lite nöjd eftersom jag faktiskt fick bra resultat på kalven.

I morgon ska vi fara och skjuta utanför Tönnebro. En kulstig som kan bli riktigt rolig och man kan hålla i nerverna. Jag återkommer med resultaten i morn.

Nu kom älsklingen hem med en chipspåse som jag gärna vill titta lite i.

Hej

Ja nu är det riktigt nära igen.

I morgon blir första arbetspasset efter en längre ledighet. Vad jag vet så här långt så kommer jag hem i morgonkväll eftersom bilen ska på verkstad torsdag och fredag. Det blir till att ta en annan bil de återstående dagarna, men det ska väl gå bra tror jag.

Jag har faktiskt saknat jobbet lite dom här dagarna.

Det är nu jag känner jag fått klämm på det och eftersom jag trivs så bra så vill jag jobba så mycket jag kan meddans jag har ett jobb. Ingen vet ju vad som händer i höst men om jag får hoppas så blir jag kvar på Forslunds.

Idag for jag till min äldsta vän.

Hon fyller 90 i september och är hur go och häftig som helst. Jag träffade henne när jag jobbade i hemtjänsten i Uppsala och vår kontakt har hållit i sig efter att jag slutade jobba där. Det är så skönt att åka till henne med en bakelse och sen bara sitta ner och prata en stund. Många gamla saknar nog att bara få prata av sig lite, men personalen i hemtjänsten har inte tid med sånt längre. Hon är så go och glad jämt när vi träffas så jag får ut så mycket av våra möten själv, sen om jag kan skänka henne lite glädje så gör jag det gärna.

Det är så skönt att få prata med nån som bara känner mig som den jag är. Hon har inte varit med under min uppväxt, hon har inga andra minnen av mig än den ansvarsfulla medmänniska jag var när jag jobbade med henne. Men hon förstår när jag kommer med privata saker som trycker och hon lyssnar och ger stöd om jag skulle behöva. Jag tror att hon har blivit lite som en extra mor/farmor eftersom mina riktiga är döda sen många år.

Eftersomjag vet att jag kommer hem i morgonkväll så behöver jag inte packa den stora väskan i kväll. Men jag brukar ha allt med mig ändå i bilen. Sovsäck, kudde och extrakläder får ligga kvar i bilen så vet jag att det ändå finns där om jag skulle behöva dem. Däremot behöver jag inte packa ner så mycket mat. Det räcker med matlåda och lite russin. Russinen rekomenderar jag eftersom dom innehåller naturligt socker som är oslagbart mot tillfällig trötthet. Efter många mil bakom ratten utan uppehåll så kan det blir lite segt i hjärnan och där kommer russinen in i leken. Annars finns bara ett motmedel mot trötthet, sömn. Komihåg det när ni tar personbilen och kör långt och länge trotts att ni kanske inte orkar. Stanna och sov en stund, sen kan ni fortsätta utan att utsätta andra trafikanter för onödiga risker.

Nu ska jag släppa ut hundarna innan jag hoppar i duschen för att sedan sova ett par timmar.

Hej

Så var det då vardagen efter massakern. En hel nation har fått en ordentlig omskakning och nu måste man fortsätta leva med såren, som så småningom blir till ärr på insidan.

Jag satt och funderade i morse på hur långt jag själv kommer att komma i livet innan det tar slut. Ingen av oss vet när klockan tickat färdigt och jag funderar inte på det så ofta. Men visst kommer tanken när flera unga människor gått bort hastigt.

Eftersom jag själv gjort valet att inte skaffa barn så kommer jag inte lämna någon liten efter mig. Om jag haft turen att få spendera mitt liv med någon annan så hoppas jag att vi levt ett liv som han kan se tilbaka på och minnas mig med ljusa minnen. Men en sak vill jag, och det är att jag inte har några hundar som jag lämnar efter mig. Någon skulle få ta hand om dom och jag skulle inte få frid i själen om dom inte kom till snälla människor.

Men vi får väl hoppas att det är mycket lång tid tills dess.

I förmiddags ringde älskllingen hem från jobbet och ville ha nummret till tandläkaren. Han har haft problem med en tand en längre tid och nu insåg han att det inte blir bättre utan att göra ett besök på folktandvården.

Som den snälla sambon jag är så körde jag han dit och fanns kvar när han var färdig. Han fick tanden utdragen och nu har bedövningen släppt men han har inte ont.

I går var vi till mor med man och fikade lite. Meddans vi satt där så kom beskedet att min morbror åkt med ambulans till Akademiska för smärtor i bröstet.

Som tur va så var det falskt alarm och han fick senare komma hem. Men man hinner tänka så mycket och han är en människa som jag tycker väldigt mycket om och jag vill ha honom här en bra stund till.

Nu ska jag ta plats brevid min trötte älskling och zappa lite på burken.

Hej

Jag ser mig själv som en glad och framåt människa. Allt jag begär av min omgivning är att vi ska behandla varandra med respekt. Och jag hoppas att mina nära och kära kan vittna om att jag gör mitt bästa för att hjälpa andra om jag kan, och finnas för dom om dom skulle behöva mig.

För många år sen så var en man som jag kände mycket elak emot mig. Han missbrukade mitt förtroende för honom och utnyttjade mig grovt. Innan han var klar så hade han slagit mig gul och blå, men den värsta smärtan var ändå att jag inte kunde lita på mitt omdöme.

Men som den person jag är så tog det inte så lång tid innan jag rest mig och kunde titta tillbaka på situationen med andra ögon och säga till mig själv: Du gjorde inget fel. Du har inget ansvar i det som hände. Du kunde inte ha vetat.

Jag kan inte svara på varför jag kunde ta mig vidare utan att se mig själv som ett offer. Jag antar att min bild av verkligheten var en annan än den som han var på väg att lära mig. Men visst har det på ett sätt förändrat mig.

Istället för att bli rädd och tillbakadragen så möter jag alla i min väg med possitiv energi och spelar på deras godhet, hur liten den än är. Jag vill att alla ska se mig som en tjej som älskar livet och som gör vad jag kan för att leva det fullt ut. Och kanske kan de göra att man inte väljer att vara elak mot mig.

Men jag vet också att om det skulle hända igen så kommer vi inte både ut ur situationen med livet i behåll.

Anledningen till att jag berättar detta är för det som hänt i Norge.

I morse såg jag en professor i psykologi säga att gärningsmannen har haft en mycket svår barndom och det skulle vara en ursäkt till hans handlade, men jag vill inte hålla med om det.

Som jag skrev i rubriken: DIn barndom är ingen ursäkt för ditt vuxna handlande.

Visst finns det händelser som kan forma dig till ett monster, men jag har mycket svårt att tänka mig att ens människosyn skulle bli så totalt rubbad att man kan rättfärdiga dödandet av över 90 personer som inte hade en chans att försvara sig.

Det river i mitt hjärta när jag tänker på den skräck och fruktan som dessa människor tvingades känna innan dom lämnade jordelivet. Dom hade inte en chans att påverka utgången av händelsen.

En annan människa gav sig själv rätten att avsluta så många unga, sprudlande liv.

Mer fel än så kan det aldrig bli i min värld.

För att försöka komma vidare i livet så har jag tagit lite kort på hundarna.

Se och njut

   Tikka ligger och väljer ut vem som ska få henne i hasorna ett par vändor runt gårn.

   Det blev den gamla Labben som fick skaka lite på fläsket. Men eftersom hon inte säger till den lilla odågan så får hon fortsätta springa.

  Rocky är så inne i sitt betande att han inte ens märkte att Tikka först kastade sig över hans ben för att få honom att springa, men när reationen uteblev så fick hon välja någon annan.

Nu ska vi strax fara till mor med man för lite fika.

Hej

Jag vidhåller det jag för inte så länge sen skrev här i bloggen. När jag jobbar då jobbar jag 100% och när jag är ledig då är jag ledig till 100 %.

Idag har bara varit lugn. Jag har mest suttit vid datorn och kollat på allt jag kanske har missat. Men mest har jag varit på youtube och kollat på musikvideos. Man lyssnar mycket på radio i mitt yrke och då och då spelas en låt som man blir lite mer nyfiken på. Och finns det inte på youtube så finns det inte.

En ny favorit som jag fått under dessa dagar är: What are words med Cris Medina. Mannen kan sjunga och han sjöng rätt in i mitt hjärta när jag såg videon.

Det är ganska skönt att gråta ibland. Jag kan starkt rekommendera det.

Annars har inte så mycket hänt än så länge.

Älsklingen ringde och berättade när han skulle komma hem och sen ska vi åka till öregrund för att äta.

Det är så vackert där och vi brukar försöka komma dit ett par gånger om året. Och eftersom jag har min minisemester nu så passar det bra att få komma iväg och se lite vacker miljö.

Till helgen får det nog bli lite shopping.

Jag är i akut behov av nya bh:ar och det skulle va kul om man hittade några snygga trosor till.

Men det får bli i morn det.

Nu blir det soffan och godispåsen en stund.

Hej

När jag först fick schemat som jag skulle ha under sommaren så såg jag genast dessa dagar. Under en 7 dagarsperiod skulle jag jobba 6 dar. Eftersom jag inte visste vad jobbet innebar så var jag rädd att dessa dagar totalt skulle knäcka mig, men jag måste ändå säga att det gott bra.

Jag vill börja med att sända en enorm kram till alla mina kollegor som jag möter på vägarna. Aldrig trodde jag att det fanns så mycket snälla människor i Värmland, Gästrikland och Dalarna. Det verkar inte spela nån roll för vilket åkeri man jobbar eller vilken vara man transporterar, alla är ändå snälla och hjälpsamma.

Nu till lite av allt som hänt.

På måndan fick jag först ett lass till Korsnäs, Gävle och sen ett lass till Hyltebruk i Halland! Som tur var så fick jag med mig en kompis som kunde visa vart jag skulle. Men vilken körning. I mitt yrke räknas alla avstånd i timmar och minuter inte i mil. Vi hade nästan 7 timmar och 30 minutes körtid innan vi var framme i Hylte. Vi lossade när vi kom fram och tog oss sedan till en camping för uppställning och dygnsvila.

Dagen efter fick jag order om att återvända hem, tom och ensam. Man kan tycka att det inte ska va så svårt att ta sig samma väg tillbaka som man kom dit men det visade sig vara en allt för stor utmaning för mig.

Trotts mycket detaljerade köranvisningar så lyckades jag komma fel, men då ställde en kollega upp och hjälpte mig på rätt väg igen. Som jag sa när en kollega ringde: Trotts en mycket tydlig beskrivning så svänger fruntimret höger fast alla sagt kör rakt fram. Det måsta saknas nått hos mig.

Innan den dagen var slut så hade jag kört över 60 mil och kört fel 5 gånger, och varje gång fanns mina underbara kollegor i telefon och lotsade mig rätt igen. Vilken hopplös människa jag kände mig som när den dagen väl var till ände. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Vad gjorde jag utan alla snälla och hjälpsamma kollegor?

Jag funderar på att sätta ord på det men vi får se på det...

En annan sak som var bra var att jag blev tilldelad en helt underbar bil att köra till och från Hylte. En Scania V8 580 som desutom var chippad till 680. Helt otroligt vilken känsla att bara segla förbi alla andra lastbilar som kämpade hårt i uppförbackarna. Denna bilen var mer än underbar. Lasten kändes inte och britsen var mjuk och jag sov som ett barn när min kompis väckte mig på campingen utanför Hylte.

Jag har lite bilder på bilen och emblemet.

Ja då kommer då mitt omdömme om att ligga ute i näsan en vecka.

Helt underbart.

Jag känner att jag kan satsa 100 % när jag jobbar och kan lämna allt privat hemma. Jag finns bara på telefon och jag har full koncentration på jobb. Jag jobbar mycket och länge och när jag sovit en stund så börjar jag om igen. Och när jag kommer hem så är jag helt ledig och kan lämna jobbet på jobbet. En del kollegor har man väl viss kontakt med fast man är ledig men det är av fri vilja och ett rent nöje. Många av mina kollegor skulle jag gärna ha som privata vänner också bara för att dom är så snälla och trevliga.

  Kan man kalla detta firmafest eller bara en trevlig överaskning att kollegorna omringar mig.

Min bil står i mitten.

  Scania V8, va annars?   Och självklart så ska det vara en hel flock hästar under huven.

Nu ska jag bara va ledig en stund sen funderar jag på att åka in till stan för att handla lite nya underkläder.

Hej

Jag är så stolt över mig själv.

Det gick riktigt bra att ligga ute på jobb, och roligt var det också. Lite friare fast med ett högre tempo. I går när jag stod och tog min sista rast för att kunna köra hela sträckan hem till gävle igen så räknade jag ut att jag har jobbat nästan 45 timmar på 3 dagar. Och lägger man sen på dygnsvilan, som jag har haft i bilen så har jag tillbringat en bit över 60 timmar i eller i omedelbar närhet av min lastbil. Fast jag kan inget annat säga än att jag har gillat det nästan hela tiden.

Man träffar på ganska mycket folk på uppställnigsplatserna och de flesta är riktigt trevliga. En del bjuder till och med på kaffe och eftersom jag inte har haft någon kaffebryggare i bilen så har det varit välkommet.

Sen har det hänt en del här hemma också. Det känns nästan som om man varit borta mycket längre än bara några dagar.

Min underbara sambo har byggt en ny entrétrapp. Vi pratade om det innan jag åkte men att den nästan skulle va klar när jag kom hem hade jag inte räknat med.

Bonden har släppt ut fler djur i hagen som går runt huset. Det största som tillkommit är den mycket respektingivande gamla tjuren som jag tror går på sitt sista år som avelsdjur. Han ser snäll ut där han går och betar med jag tror ändå inte att jag kommer att hoppar över stängslet och går fram och klappar han. Så fort kan jag inte springa tror jag.

Nu ska vi slutföra trappen och sen åka och fira min kära far som blev lite äldre i går. Frågan är bara vad man ska ge honom?

Jag lägger ut lite bilder

  Min älsklings verk

  Nej det här är inte samma bil som tidigare, men alla ser lika ut så jag förstår förvirringen på åkeriet på mornarna

  På en av uppställningsplatserna stod en bil och släp när jag kom. Han hade parkerat rakt men inte jag.

Jag gillar trailer bättre än bil och släp, dessutom är trailerna sexigare tycker jag.

Va tycker ni?

I morgon ska jag tillbaka till brottsplatsen för ännu en tredagars.

Hej

En ganska stor svaghet som jag har, men som jag aldrig skulle avslöja för en arbetsgivare, är att jag har svårt för att lämna jobbet på jobbet. Inte sällan kan jag komma på mig själv sittandes i soffan och tänka på jobbet. Och nu har det hänt igen. Här sitter jag på min sista lediga dag och funderar på hur den kommande veckan kommer att bli på jobbet.

SÅ DUMT

Problemet är väl att jag aldrig legat borta i bilen tidigare och om jag ska va helt ärlig så var det därför jag sökte detta sommarvik, man måste ju få sig en åsikt innan man kan säga vad man tycker om det. Men det är lite spänt.

Vi har laddat upp med matlådor som jag ska ha med mig, nötter, russin och en mineralvatten. Om maten tar slut så får jag försöka hitta något efter vägen. Som tur är så är mina jobbarkompisar så snälla och ger en massa tips om vart maten är bra eller vart det finns uppställningsplatser. Vad skulle man göra utan dom?

Jag har även tänkt mycket på zoo butiken.

Eftersom jag vet vad jag skulle göra med butiken som vet jag också att det inte skulle var några problem att få det att gå runt. Men det krävdes för mycket pengar och det är alltid ett stort problem.

Men med handen på hjärtat så är det kurserna som jag tycker om. Jag får se hur hundar och förare utveckals tillsammans och sen kunna följa deras framgångar.

Därför så drar vi igång en ny kurs redan nu i höst. Om det går som jag tänkt så ska jag ha en Viltspårskurs grund och en fortsättning.

Men nu ska jag nog hitta på något jobbigt at göra så jag somnar som en stock i kväll.

Hej