Det där med pengar kommer jag aldrig att förstå riktigt, när man inte har några vill man ha mer och när man har dom gör man bara av med dom, varför det?

Jag har ju blivit lite ledig kan man kalla det och då kom ju lönen så läglilgt. Det har varit väldigt knapert här ett tag men efter en sommar bakom ratten så har det lämnat utdelning. Så i morse hade jag kommit på en del saker som jag skulle handla.

Jag har fått låna en bur till bilen så hundarna kan sitta säkert, men jag har ingenting som dom kan ligga på i buren. Och så har jag lessnat på burarna i sovrummet. Vi använder bara burarna nattetid när någon löper för att det inte sa hända en olycka, men nu ligger hundarna i burarna med öppna burdörrar en stund i på natten sen går dom ut och lägger sig någon annan stans. Men när jag vaknar och slänger benen över sängkanten så trasslar jag in tårna i dessa förbannade burdörrar. Jag bestämde mig för att införskaffa en till BIA bädd som kan ersätta burarna.

Vi gick upp, rastade hundar, åt frulle sen drog vi til Jennys Hund och Katt i Valbo för att spendera pengar.

Det blev en BIA och en fäll till buren : 990 kr

Sen for vi till Stadium för att kolla om dom hade några snygga träningskläder. Där fann jag en kortärmad och en långärmad tröja för 199 :-, taget. När jag provade plaggen insåg jag att det var lite kroppsstrumpa över tyget så figuren kom fram på riktigt, hehehe 

Sen blev det häsokost på MAX och sen hem eftersom Daniel skulle jobba eftermiddag. 

Så nu sitter jag här i min kroppsstrumpa till tröja och ser hur lycklliga hundarna ser ut när dom ligger i sin nya bädd istället för burarna.

En bra dag tycker jag så här långt.

Hej

Jag har lätt för att prata med nya och främmande människor. Jag vet inte varför men det måste väl vara min trygghet och säkerhet som gör det. Visst kan jag bli nervös inför en uppgift men inte om det bara handlar om ord. Ändå är ord så viktiga för mig.

Jag minns när man var liten och fick prata inför klassen, jag älskade väl det inte men efter bara en liten stund så hade jag kommit över det otäcka och istället bara släppt lös munlädret och sen var det ju klart. Oftast mindes jag inte vad jag sagt men ingen klagade och lärarna sa alltid att jag hade lätt för att prata.

Men för mig betyder ord så mycket. I min musiksmak så finner man att jag gärna vill höra vad dom sjunger och jag vill att det ska vara en vacker text. Orden ska ha en betydelse och sen vill jag att det ska beröra.

Jag har några exempel:

The only way her heart will mend is when she learns to love again

What kind of gay would I be if I was to leave when she needs me most

Och vad livet vill oss lära är att framtiden är vår

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter

När jag tänker efter så kanske jag bara är en hopplös romantiker eftersom alla dessa förslag kommer ifrån kärlekssånger.

Jag vill även att det ska var en fungerande kombination av text och musik. Man kan göra samma låt på flera olika sätt.

Tex:

Like A Prayer, Madonnas version är bra, men jag riktigt ryser av Jay Smiths version.

I Will Always Love You, den vanligaste och den som jag tror att de flesta har hört är den versionen med Whitney Houston, men upphovsmannens eller rättare sagt kvinnans, Dolly Partons version är helt out standing.

Eftersom ord är så viktiga för mig så tänker jag ofta på vad och hur jag säger dom. Med det vill jag inte säga att jag inte svär men jag väger mina ord och väljer vilka som passar för tillfället, det kan va en svordom.

Jag får ofta frågan om jag vill skriva nått till högtider som födelsedagar, dop och bröllop. Eftersom jag tycker att det är roligt så brukar jag skriva några rader och det uppskattas alltid.

Nu är det nog varmvatten och jag ska hoppa i badet.

Hej

Eftersom jag inte verkade vara av det virket  att kunna byta dessa förbannade lamporna själv så fick jag sticka svansen mellan benen och gå till en verkstad. Men vilken tur jag hade, killen på verkstan hade en dotter som har en precis lika bil som jag och han sa: "Ja dom där jävlarna är det inte lätt att byta lampor på, vi hjälper dig med det."

Vilken underbar människa, och jag var helt säker på at det skulle bli olidligt dyrt men båda lampornas bytta för 150 kronor, det överlever till och med jag.

Och eftersom jag var i Tierp så blev det en sväng upp till käre far och han skulle precis äta middag så jag blev bjuden på våfflor och sylt. Man tackar, vissa åker till mamma för att äta med jag åker till pappa.

Så nu sutter man här mätt och belåten med en kaffekopp i handen.

Jag ska strax åka hem til hundarna

Hej

Jag fick ju va kvar på timme men det innebär ju att någon annan måste va borta för att jag ska få va inne, eller så ska åkeriet fullständiggt dränkas med jobb. Men jag tror nog att dom ringer snart. Tills dess så har jag lite jag måstes fixa.

Att göra listan:

# Trotts mitt timvik så måste det bli ett besök hos Arbetsförmedlingen, med lite tur så kanske jag kan få ersättning denna gång från Akassan.

# Viasat väntar på att vi ska göra vårt val av kanalutbudet. Eftersom vi inte har barn och inte sitter väldigt många timmar vid burken så blir det det billigaste. Det räcker för oss. Jag har själv upptäckt att desstu mer kanaler man har desstu mer skit är det på tv:en.

# Sen har jag ju lamporna kvar på bilen. Att det ska va så jävla hopplöst med dessa lampor. Jag vill inte åka med bilen förrens de är fixade eftersom jag inte ser ett skit om det skulle bli mörkt.

Det var nog det hela. Och eftersom älsklingen jobbar eftermiddag så blir det att ta fram kokkonsterna och försöka producera lite käk framåt kvällen.

Hej

Ja visst har det hänt en del.

Eftersom det är den 14 augusti i dag så har mitt sommarvik gått ut. Tiden på Forslunds Bulk Transport har varit en underbar tid med många spännande människor som har lärt mig massor både om jobbet och om mig själv. Jag anser att vi lär oss av varandra när vi möts, hur vi uppfattar varann och hur vi bemöter varandra. Alla mina medarbetare har varit helt underbart hjälpsamma och jag hoppas att jag varit tydlig med vilken tacksamhet jag känner för dom. Även andra kollegor har varit till stor hjälp och jag är djupt tacksam.

Min vecka då...

Jo på tordagen fick jag åka till Fors sen hem eftersom det inte fanns så mycket körning, jag mådde lite kymigt och hade inget emot att ta en kort dag för att krya på mig.

Fredag blev lugn med lass till Fors och sen Hallstavik, men eftersom jag inte har samma tempo som de andra rikitigt än så blev jag en aning sen hem till åkeriet. Jag pratade med kontoret och fick beskedet att jag kunde lasta upp till nästa dag. Sen sa man även att om jag var intresserad så kunde jag få jobba kvar på timvik. Det gjorde mig otroligt glad och tårarna rann när jag berättade för mina nära. Det har varit en stämd tid när man inte vetat nått om framtiden, men nu vet jag att om det finns behov så kanske dom ringer mig.

Jag kom ju hem sent och kände inte för att åka hem till Skärplinge bara för att vända bara timmar senare så jag sov kvar i bilen.

Men innan sänggåendet så tog jag Reunulten och for ner på stan för att ta en bit mat, då upptäckte jag att båda strålkastarna hade slocknat. Jag såg inte ett skit när jag körde så jag fick slå på helljus för att hitta tillbaka till hamnen.

Lördag började med Iggesund sen Fors. Jag hade lite otur med vattenslangen i Fors eftersom den lossnade två gånger och båda gångerna fick jag den ganska hårda strålen rätt i pannan, det är sånna gånger man ser sig omkring och hoppas att ingen såg. Fy va blöt jag var när jag sen var på väg tillbaka till åkeriet.

Det var alltså mitt sommarvik 2011.

Men vissa av mina arbetskamrater har jag fått så bra kontakt med att jag inte vill tappa vänskapen med. Dom kommer att finnas kvar i min telefon mycket länge.

Men i dag då...

När jag kom hem i går så åt jag lite för att sedan stumpa i säng. Så jag vaknade ganska tidigt i morse och var helt utvilad. Daniel hade pratat om att åka på en kulstig i Sandviken så det hakade jag på. Denna stigen är riktigt rolig och den är så bra träning inför jakten. Men som vanligt så blev jag slagen av Daniel men denna gång med bara 5 poäng, så det närmar sig att jag ska slå han även i kula.

När vi kom hem så blev det för mig att ta tag i lysena på Reunulten. Det är helt otroligt hur svårt det ska va och byta lampa på en bil. Jag ska erkänna att jag inte lyckats än, jag måste ha hjälp, men det tar emot att åka till verkstad bara för att byta lampor. Men va gör man...

Men en sak har jag fått gjort, jag har planterat mitt lilla träd som stått i vattenkannan nästan hela sommaren så nu var det fina rötter på det.

Middagen i kväll var Duva med Druva. Det var en riktig hitt så nu väntar efterätten.

Hej

Tänk om jag måste stå där med skammen i ansiktet igen.

Tänk om det är den där otrevliga kvinnan som står där när jag kommer.

Förra gången fick jag frågan: "Vad har du nu ställt till med eftersom du är arbetslös igen?"

Vad skulle jag svara på det? Jag hade blivit uppsagt pga att pengarna tog slut på det bygge som jag jobbade på. Jag hade skött mig perfekt, jag hade varit med och lärt upp nya chaufförer och jag visste att chefen på bygget var otroligt ledsen för att jag fick gå hem. Och här står en kärring framför mig och antyder att jag inte gjort mitt bästa för att få behålla jobbet. Jag hade en stark vilja att slå hon på käften men det skulle inte va värt det skadeståndet som jag skulle få betala till henne.

Nej jag vill verkligen inte tvingas stå där igen och säga att jag är arbetslös.

Jag vill inte.

Snart har jag packat färdigt väskan tills i morn och sen är det bara att jobba för allt va tyglarna håller för.

Hej

Nu börjar paniken stiga i bröstet och ångesten kryper på en. Jag har bara tre dagar kvar och jobba. Det känns tungt.

Men en kompis sa en gång åt mig att sluta oroa mig för sånt jag inte kan rå över, istället bara koncentrera sig på jobbet och göra det bra så jag kanske kan få stanna. En mycket sund tanke men den är svår att leva efter. Och jag vill ju så gärna stanna.

Som sagt, jobb i morn igen och denna gång ska det gå så bra. Får jag samma bil som förra veckan så vet jag ju hur allt fungerar och det ska väl inte va så svårt. Jag vill visa att jag kan och jag ska visa det också.

Tvätten är snart klar, bara en maskin till sen ska jag börja lägga allt i väskan och packa färdigt.

Regnet öser ner här just nu och det ser inte ut som om någon ljusning är i sikte. Tråkigt att bara sitta inne, men jag har kommit på att det går att träna hundarna även om regnet står som spön i backen. Vissa kontaktövningar fungerar bättre inne och nu måste jag dessutom träna Tikka inför utställningen i Gimo. Hon vill så gärna sätta sig ner och det blir inge bra i en bedömmning.

Rocky ska nog få tävla lydnad i höst. Han har börjat fatta vad STANNA betyder och faktiskt stannar han 8 gånger av 10, men eftersom han inte tycker om tandvisningen så kommer vi ändå tappa poäng. Men bättre att tappa dom där det inte finns så många att hämta.

Nu ska jag hänga tvätt och ladda ny maskin.

Hej

Nu är jag då äntligen tillbaka. Jag hoppas att ni inte suttit uppkopplade hela natten och väntat på en fortsättning.

Denna dag har jag  varit till min mor och fått hjälp med att färga håret och klippa topparna lite. Det var nog ett och ett halvt år sen jag klippte mig sist och nu var håret slitet. Eftersom jag är välsignad med en råttgråaktig orginalfärg i håret så brukar jag bättra på den lilla biten av mig själv när ekonomin tillåter. Men nu blev jag tvungen att färga själv i stället för hos frissan, men med lite hjälp så blev det riktigt bra tycker jag. Jag har dessutom bestämt mig för att spara ut håret så det blir riktigt långt, så det blev bara topparna som fick trimmas en aning.

Nej det kommer inte ut någon bild eftersom det är så svårt att knäppa ett bra kort på sig själv. Kanske senare om jag ställer nån hund.

Lite mer info om hur min vecka varit på jobbet.

En del av er kanske även följer mig på facebook där jag brukar uppdatera status varje morgon och kväll, om ni inte gjort det så kommer en liten resumé även om sånt som stått där.

Torsdag: Började 06:00. Lastade Kvarnsveden och åkte till Borlänge.

Trassel ledde till att nästan hela min dag gick åt fanders och jag kom hem till åkeriet sent.

Tog eget beslut om att ligga ute utan ersättning, lastade upp Fors och åkte. Lossade Fors och övernattade inne på fabriksområdet, men jag hade kunnat tänkt en bit till och ställt mig någon annan stans än bredvid järnvägen. Vaknade 03:45 och insåg att jag glömt slagit på värmaren så det  var iskallt i hytten.

Somnade om efter att ha klätt på mig lite kläder.

Fredag: Började 06:00 med att åka hem till åkeriet. Lastade upp Skoghall och åkte mot Värmland. Tog rast i Arboga där jag köpte lite mer mat på OKQ8 och även en ordentlig macka på SUBWAY. Kom till Skoghall, lossade och fick låna duschen på smetköket. Sen var körtiden slut så jag fick stå på brandstationen och sova.

Tog fram min nyinköpta smörgås från OKQ8 i Arboga, men redan när jag öppnade kylskåpen så anade jag rutten skinka. Den var ett par dar gammal och var inte alls duglig som föda längre. 40 spänn i sjön och jag fick sova istället.

Lördag: Började 06:00 med att starta motorn och meddans trycket byggdes upp så försökte jag äta en risifrutti med gaffel. Skeden hade jag glömt på åkeriet i kaffekoppen  .

Åkte till Persberg och lastade, efter lite strul så kom jag äntligen iväg mot Grycksbo. Lossade och ställde in kompassen på gävle och återvände till åkeriet.

Fick ett nytt lass till Skoghall så det blev till att återvända till Värmland.

Efter lite hjälp från snälla kollegor så hittade jag en p-ficka utanför Karlskoga som fick duga som rastplats för natten. Eftersom det var en varmdag så blev det fort varmt när man slagit av AC:en så innan jag somnade så öppnade jag takluckan, men bara en liten springa.

Söndag: Vaknade 04:30 av att det var 12 grader i hytten, takluckan var ju öppen 

På med lite kläder och sova en timme till.

Åkte mot Skoghall, lossade och åkte vidare till Persberg för att lasta.

Åkte till Grycksbo, lossade och så var jag då äntligen på väg hem för att få lite ledigt.

Framme på åkeriet vid 17:30, tankade, plockade ur bilen och parkerade.

Klar

Jag gillar när det är fullt upp, när lassen avlöser varann och körningen bara flyter. Då sitter jag där och rattar mina 60 ton med ett stort leende på läpparna.

Nu är det bara nästa arbetsperiod kvar sen är vicket över för denna sommar. Jag kommer att ha tårar i ögonen den sista dagen eftersom jag har lärt känna så många underbara människor. Dom har alla hjälp mig och ställt upp när jag inte vetat och jag kommer att sakan dom allihop. Men med lite tur så kan vi hålla kontakten även när jag slutat.

En av mina snälla kollegor skickade lite bilder på bilarna som jag kört, jag lägger ut dom.

Detta är BUA som jag kört denna veckan. Men det är alltid ett släp tillkopplat även och inget syns på bilden.

BUA är sprillans ny på bilden och kollegan som skickade bilden fick köra premiärlasset med henne.

  Detta är XXF som jag hade för snart 3 veckor sen, nytvättad och fin.

Nu blir det kaffe och cigarett.

Hej