Jag ser mig själv som en glad och framåt människa. Allt jag begär av min omgivning är att vi ska behandla varandra med respekt. Och jag hoppas att mina nära och kära kan vittna om att jag gör mitt bästa för att hjälpa andra om jag kan, och finnas för dom om dom skulle behöva mig.

För många år sen så var en man som jag kände mycket elak emot mig. Han missbrukade mitt förtroende för honom och utnyttjade mig grovt. Innan han var klar så hade han slagit mig gul och blå, men den värsta smärtan var ändå att jag inte kunde lita på mitt omdöme.

Men som den person jag är så tog det inte så lång tid innan jag rest mig och kunde titta tillbaka på situationen med andra ögon och säga till mig själv: Du gjorde inget fel. Du har inget ansvar i det som hände. Du kunde inte ha vetat.

Jag kan inte svara på varför jag kunde ta mig vidare utan att se mig själv som ett offer. Jag antar att min bild av verkligheten var en annan än den som han var på väg att lära mig. Men visst har det på ett sätt förändrat mig.

Istället för att bli rädd och tillbakadragen så möter jag alla i min väg med possitiv energi och spelar på deras godhet, hur liten den än är. Jag vill att alla ska se mig som en tjej som älskar livet och som gör vad jag kan för att leva det fullt ut. Och kanske kan de göra att man inte väljer att vara elak mot mig.

Men jag vet också att om det skulle hända igen så kommer vi inte både ut ur situationen med livet i behåll.

Anledningen till att jag berättar detta är för det som hänt i Norge.

I morse såg jag en professor i psykologi säga att gärningsmannen har haft en mycket svår barndom och det skulle vara en ursäkt till hans handlade, men jag vill inte hålla med om det.

Som jag skrev i rubriken: DIn barndom är ingen ursäkt för ditt vuxna handlande.

Visst finns det händelser som kan forma dig till ett monster, men jag har mycket svårt att tänka mig att ens människosyn skulle bli så totalt rubbad att man kan rättfärdiga dödandet av över 90 personer som inte hade en chans att försvara sig.

Det river i mitt hjärta när jag tänker på den skräck och fruktan som dessa människor tvingades känna innan dom lämnade jordelivet. Dom hade inte en chans att påverka utgången av händelsen.

En annan människa gav sig själv rätten att avsluta så många unga, sprudlande liv.

Mer fel än så kan det aldrig bli i min värld.

För att försöka komma vidare i livet så har jag tagit lite kort på hundarna.

Se och njut

   Tikka ligger och väljer ut vem som ska få henne i hasorna ett par vändor runt gårn.

   Det blev den gamla Labben som fick skaka lite på fläsket. Men eftersom hon inte säger till den lilla odågan så får hon fortsätta springa.

  Rocky är så inne i sitt betande att han inte ens märkte att Tikka först kastade sig över hans ben för att få honom att springa, men när reationen uteblev så fick hon välja någon annan.

Nu ska vi strax fara till mor med man för lite fika.

Hej

Jag vidhåller det jag för inte så länge sen skrev här i bloggen. När jag jobbar då jobbar jag 100% och när jag är ledig då är jag ledig till 100 %.

Idag har bara varit lugn. Jag har mest suttit vid datorn och kollat på allt jag kanske har missat. Men mest har jag varit på youtube och kollat på musikvideos. Man lyssnar mycket på radio i mitt yrke och då och då spelas en låt som man blir lite mer nyfiken på. Och finns det inte på youtube så finns det inte.

En ny favorit som jag fått under dessa dagar är: What are words med Cris Medina. Mannen kan sjunga och han sjöng rätt in i mitt hjärta när jag såg videon.

Det är ganska skönt att gråta ibland. Jag kan starkt rekommendera det.

Annars har inte så mycket hänt än så länge.

Älsklingen ringde och berättade när han skulle komma hem och sen ska vi åka till öregrund för att äta.

Det är så vackert där och vi brukar försöka komma dit ett par gånger om året. Och eftersom jag har min minisemester nu så passar det bra att få komma iväg och se lite vacker miljö.

Till helgen får det nog bli lite shopping.

Jag är i akut behov av nya bh:ar och det skulle va kul om man hittade några snygga trosor till.

Men det får bli i morn det.

Nu blir det soffan och godispåsen en stund.

Hej

När jag först fick schemat som jag skulle ha under sommaren så såg jag genast dessa dagar. Under en 7 dagarsperiod skulle jag jobba 6 dar. Eftersom jag inte visste vad jobbet innebar så var jag rädd att dessa dagar totalt skulle knäcka mig, men jag måste ändå säga att det gott bra.

Jag vill börja med att sända en enorm kram till alla mina kollegor som jag möter på vägarna. Aldrig trodde jag att det fanns så mycket snälla människor i Värmland, Gästrikland och Dalarna. Det verkar inte spela nån roll för vilket åkeri man jobbar eller vilken vara man transporterar, alla är ändå snälla och hjälpsamma.

Nu till lite av allt som hänt.

På måndan fick jag först ett lass till Korsnäs, Gävle och sen ett lass till Hyltebruk i Halland! Som tur var så fick jag med mig en kompis som kunde visa vart jag skulle. Men vilken körning. I mitt yrke räknas alla avstånd i timmar och minuter inte i mil. Vi hade nästan 7 timmar och 30 minutes körtid innan vi var framme i Hylte. Vi lossade när vi kom fram och tog oss sedan till en camping för uppställning och dygnsvila.

Dagen efter fick jag order om att återvända hem, tom och ensam. Man kan tycka att det inte ska va så svårt att ta sig samma väg tillbaka som man kom dit men det visade sig vara en allt för stor utmaning för mig.

Trotts mycket detaljerade köranvisningar så lyckades jag komma fel, men då ställde en kollega upp och hjälpte mig på rätt väg igen. Som jag sa när en kollega ringde: Trotts en mycket tydlig beskrivning så svänger fruntimret höger fast alla sagt kör rakt fram. Det måsta saknas nått hos mig.

Innan den dagen var slut så hade jag kört över 60 mil och kört fel 5 gånger, och varje gång fanns mina underbara kollegor i telefon och lotsade mig rätt igen. Vilken hopplös människa jag kände mig som när den dagen väl var till ände. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Vad gjorde jag utan alla snälla och hjälpsamma kollegor?

Jag funderar på att sätta ord på det men vi får se på det...

En annan sak som var bra var att jag blev tilldelad en helt underbar bil att köra till och från Hylte. En Scania V8 580 som desutom var chippad till 680. Helt otroligt vilken känsla att bara segla förbi alla andra lastbilar som kämpade hårt i uppförbackarna. Denna bilen var mer än underbar. Lasten kändes inte och britsen var mjuk och jag sov som ett barn när min kompis väckte mig på campingen utanför Hylte.

Jag har lite bilder på bilen och emblemet.

Ja då kommer då mitt omdömme om att ligga ute i näsan en vecka.

Helt underbart.

Jag känner att jag kan satsa 100 % när jag jobbar och kan lämna allt privat hemma. Jag finns bara på telefon och jag har full koncentration på jobb. Jag jobbar mycket och länge och när jag sovit en stund så börjar jag om igen. Och när jag kommer hem så är jag helt ledig och kan lämna jobbet på jobbet. En del kollegor har man väl viss kontakt med fast man är ledig men det är av fri vilja och ett rent nöje. Många av mina kollegor skulle jag gärna ha som privata vänner också bara för att dom är så snälla och trevliga.

  Kan man kalla detta firmafest eller bara en trevlig överaskning att kollegorna omringar mig.

Min bil står i mitten.

  Scania V8, va annars?   Och självklart så ska det vara en hel flock hästar under huven.

Nu ska jag bara va ledig en stund sen funderar jag på att åka in till stan för att handla lite nya underkläder.

Hej

Jag är så stolt över mig själv.

Det gick riktigt bra att ligga ute på jobb, och roligt var det också. Lite friare fast med ett högre tempo. I går när jag stod och tog min sista rast för att kunna köra hela sträckan hem till gävle igen så räknade jag ut att jag har jobbat nästan 45 timmar på 3 dagar. Och lägger man sen på dygnsvilan, som jag har haft i bilen så har jag tillbringat en bit över 60 timmar i eller i omedelbar närhet av min lastbil. Fast jag kan inget annat säga än att jag har gillat det nästan hela tiden.

Man träffar på ganska mycket folk på uppställnigsplatserna och de flesta är riktigt trevliga. En del bjuder till och med på kaffe och eftersom jag inte har haft någon kaffebryggare i bilen så har det varit välkommet.

Sen har det hänt en del här hemma också. Det känns nästan som om man varit borta mycket längre än bara några dagar.

Min underbara sambo har byggt en ny entrétrapp. Vi pratade om det innan jag åkte men att den nästan skulle va klar när jag kom hem hade jag inte räknat med.

Bonden har släppt ut fler djur i hagen som går runt huset. Det största som tillkommit är den mycket respektingivande gamla tjuren som jag tror går på sitt sista år som avelsdjur. Han ser snäll ut där han går och betar med jag tror ändå inte att jag kommer att hoppar över stängslet och går fram och klappar han. Så fort kan jag inte springa tror jag.

Nu ska vi slutföra trappen och sen åka och fira min kära far som blev lite äldre i går. Frågan är bara vad man ska ge honom?

Jag lägger ut lite bilder

  Min älsklings verk

  Nej det här är inte samma bil som tidigare, men alla ser lika ut så jag förstår förvirringen på åkeriet på mornarna

  På en av uppställningsplatserna stod en bil och släp när jag kom. Han hade parkerat rakt men inte jag.

Jag gillar trailer bättre än bil och släp, dessutom är trailerna sexigare tycker jag.

Va tycker ni?

I morgon ska jag tillbaka till brottsplatsen för ännu en tredagars.

Hej

En ganska stor svaghet som jag har, men som jag aldrig skulle avslöja för en arbetsgivare, är att jag har svårt för att lämna jobbet på jobbet. Inte sällan kan jag komma på mig själv sittandes i soffan och tänka på jobbet. Och nu har det hänt igen. Här sitter jag på min sista lediga dag och funderar på hur den kommande veckan kommer att bli på jobbet.

SÅ DUMT

Problemet är väl att jag aldrig legat borta i bilen tidigare och om jag ska va helt ärlig så var det därför jag sökte detta sommarvik, man måste ju få sig en åsikt innan man kan säga vad man tycker om det. Men det är lite spänt.

Vi har laddat upp med matlådor som jag ska ha med mig, nötter, russin och en mineralvatten. Om maten tar slut så får jag försöka hitta något efter vägen. Som tur är så är mina jobbarkompisar så snälla och ger en massa tips om vart maten är bra eller vart det finns uppställningsplatser. Vad skulle man göra utan dom?

Jag har även tänkt mycket på zoo butiken.

Eftersom jag vet vad jag skulle göra med butiken som vet jag också att det inte skulle var några problem att få det att gå runt. Men det krävdes för mycket pengar och det är alltid ett stort problem.

Men med handen på hjärtat så är det kurserna som jag tycker om. Jag får se hur hundar och förare utveckals tillsammans och sen kunna följa deras framgångar.

Därför så drar vi igång en ny kurs redan nu i höst. Om det går som jag tänkt så ska jag ha en Viltspårskurs grund och en fortsättning.

Men nu ska jag nog hitta på något jobbigt at göra så jag somnar som en stock i kväll.

Hej

Då var jag då tillbaka från jobb igen och snart blir det premiär för att ligga ute. Redan nästa vecka kommer jag att få ligga ute upp till två nätter i sträck innan jag kommer hem till familjen igen, men det ska nog gå bra.

Eftersom jag nu fått klarhet i ett och annat så ska jag härmed avsluta följetongen och avslöja vad det hela har handlat om.

Del 4.

Telefonsamtalet kom från ägaren till Tierps Zoo. Han hade nu efter 16 år som egenföretagare bestämt sig för att gå i pension. Allt lät jättebra och jag var helt inställd på att bli butiksägare till nyår, men...

Som det försiktiga människan jag är så anlitade jag en ekojurist som fick till uppdrag att koontollera firmans räkenskaper. Jag kollade dessutom upp firman hos kronofogden och andra indrivningsföretag. Vad gällande krediter och likviditet så såg allt snyggt ut och inga skulder fanns registrerade någonstans, men när juristen hade tittat och räknat så kom vi tillsammans till ett beslut.

NEJ!!!

Som det ser ut så är firman på väg i graven. Räkenskaperna visar en tydlig nergång och ägaren har dessutom tagit ut en betydande summa från firmans konton och i våra ögon länsat företaget.

Till saken hör att ägaren inte varit den populäraste servicemannen i byn. Många har sökts sig till andra handlare bara för att han inte alltid har varit så kul att ha och göra med.

Men när priset på kallaset slutar på över en miljon (1000 000) kronor så är det viktigt att kunder kommer till butiken och inte till någon annan.

Som sagt, efter moget övervägande och några experters råd så vill jag inte skuldsätta mig så mycket med de dåliga siffror som han har att visa upp.

Istället går vi vidare med Elinge Viltspår och utökar med kulskyttekurser till hösten. Eftersom vi fått stor efterfrågan på kurser så blir det nog minst en viltspårskurs till innan vintern och sen går vi ut hårt och ökar.

Nu blev det nått fel på tv:en som måste lösas.

Hej

Och jag som i mitt stilla sinne tänkte att idag ska jag bara ta det lugnt och njuta av min sista ledig dag för denna gång. Eftersom jag har ett så bra schema så är jag snart ledig igen, men idag skulle det bara vilas.

Så fel jag hade...

Innan klockan hade hunnit blivit 9:00 så ringde min förre chef och frågade om jag ville åka till Huddiksvall och hämta en axel som skulle bytas på en grävmaskin. Det skulle kosta för mycket att skicka bud eller taxi efter den och då fick jag frågan. Och visst kunde jag tänka mig att åka och hämta den lille axeln.

Jag hade precis hunnit köra ut på E4:an när han ringer igen och frågar om jag kan tänka mig att köra axeln till Karlstad där den ska skruvas fast på den aktuella maskinen. Och visst kunde jag tänka mig det.

Det jag inte tänkte på var att det är en jävla resa att först åka in till Gävle för att tanka, sen åka upp till Huddik för att lasta axeln och sedan ta den "lilla" svängen förbi Karlstad och lasta av den och sen åka hem igen. Enligt mina beräkningar skulle det bli en resa på ca 80 mil och skulle ta ungefär 12 timmar. Och nu vill jag påpeka att denna resan skulle göras med personbil, jag kunde inte tänka mig att åka i 80 km/h i 80 mil, glöm det.

Jag hade lite tur och fick med Daniel på resan så vi kunde bytas av bakom ratten om det skulle bli för jobbigt.

När vi kommit till grängesberg så inser vi att det här kommer inte att gå. Om jag ska jobba i morn så måste jag hem och hoppa i säng innan midnatt och det skulle bli tight.

Som tur va så kom en mekaniker från Karlstad och mötte upp oss i hällefors så vi kunde ta en lite kortare väg hem istället för att åka över Västerås och Uppsala.

Vi åkte ca 08:00 och kom hem för 48 minuter sen. Det blev en arbetsdag på 12 timmar på min lediga dag. Men jag får bra betalt för det.

Jag vill passa på att tacka svärfar för hjälpen med hundarna.

Nu fortsätter följetongen.

Del 3

Efter moget övervägande och noga funderingar så har jag nog bestämt mig för att strunta i allt. Jag kanske kommer med ett skammbud men jag tror inte att jag ror iland det hela.

Något verkar skumt och om jag inte får klarhet i det så får någon annan leka leken, jag står utanför.

Men än är inte sista ordet sagt.

Om inte mer kommer upp så avslöjar jag det hela i nästa och avslutande delen av följetongen.

Nu ska jag rasta hundarna

Hej

Dagen började lite grått och vi satt mest bara och tittade på varann, men så kom vi på att det fortfarande var marknad i ockelbo så vi åkte. Eftersom jag har en fd arbetskompis som bor utanför Ockelbo så blev det även ett besök i deras kök och en kopp kokkaffe.

Det var mycket folk på markanden men jag tror ändå att det var lite lugnare i dag än det varit de övriga dagarna.

Inköpslistan då: 10 tuggben till hundarna á 10 kr, 100 kr

En renstek för 4 pers 140 kr

En kola rem 15 kr

1/4 kg nougat 40 kr

Summa: 295 kr

Dyrare har det kunnat bli, tro mig. Jag hittade ursnygga ylletröjor för ca 800 kr och mycket fina smycken i prisklass 200-500 kr. Men men lite pengar på fickan så omvärderar man snabbt saker och ting till mat eller diesel, eller varför inte röka?

Apropå röka.

Jag har länge sagt att jag ska sluta röka men jag har aldrig sagt när. Det borde inte va så svårt, jag menar det är ju hur många som helst som gjort det och lyckats. Min kära far slutade röka bara så där efter att ha rökt ca 1 paket om dagen i nästan 35 år. Jag har ganska nyligen fyllt 31 och ändå ser jag inte hur mycket skit det medför att röka.

Hur svårt kan det va.

Nu till följetongen.

Del 2

Många kunniga har sagt sin mening och många bud har kommit. Jag har tagit mig en ordentlig funderare och kommit fram till att det fortfarande är ett otroligt bra erbjudande.

När vardagen kommer väntar jag en massa telefonsamtal och jag ska även göra en del tidsbokningar hos flera kunniga personer.

En del siffror har också kommit upp på bordet så den saken är avklarad och godkänd.

Frågan som nu ligger lite gnagande är vad blir mitt och vad stannar i hans ägo?

Fortsättning följer...

Jo det var en sak till om dagen som gått.

På väg hem till Ockelbobon såg vi en älg som helt säkert var en fjoling som minst sagt var lite bortkommen. Den sprang över vägen och stannade några meter bort för att titta på oss. Vi var några stycken som gick ur våra bilar och knäppte kort på den unga älgtjuren. En fin liten kille som hade basttäckta stänger i huvudet som på sin höjd blir en klyka till hösten.

Jobb i morn så nu blir det sängen och krama kudden.

Hej