det är exakt 6 månader och 10 dagar.

Jag vet detta pga att min födelsedag inträffar om 10 dagar, och jag längtar lika mycket nu som när jag var barn. Presenterna är ju kul så klart men vetskapen om att jag fått vara med ett år till är så skön att de sporrar en att försöka ett är till.

Ja det där var en konstig mening men ni får ta den för vad den är, en hyllning till livet.

Lite jobb:

Vi har äntligen fått ett sommarschema, även om inget är skrivet i sten så har man nått att planera lite runt. Jag vet tex hur jag jobbar i midsommar och jag kan planera in en eller annan hundutställning tillochmed.

Annars så har det varit mycket jobb denna veckan och mer blir det. Jobbar 6-19 fredag och lördag så det blir en övernattning till på jobbet, men det funkar bra tycker jag.

Lite hundar:

Rocky och jag var och tävlade agility i förra veckan. En kul inofficiell tävling på klubben. Vi kör på i blåbärsklass, alltså den klass där man aldrig startat på officiell tävling. Rocky är så duktig men jag hade ont i ryggen och hann inte med när han sprang så han tog fel hinder och diskade ut sig direkt, men det är kul ändå.

Booster har till sin lycka insett att Arena ska till att börja löpa. Han letar upp hennes kissfläckar och vaktar dom med sitt liv, nej riktig så illa är det inte men vi får vara noga nu att inte lämna dom ensamma ens om man bara ska hämta posten. Hoppas bara att han inte surnar ur på Rocky nu när det blir löptik i huset.

Arena är bara Arena, hon skrotar runt på gårn och lever ett skönt liv som pensionär. Tanken har funnits att försöka tävla lydnad med henne men eftersom hon inte är nån ungdom så känns det lite motigt att försöka lära in nått nytt. Det kanske får bli en annan gång med en annan hund.

Nej nu gott folk måste jag åka till foderhandeln (ICA) för att säterställa middagen.

Hej

Ja, eftersom bloggen den senaste tiden nästan inte handlat om annat än jobb så fortsätter jag väl på den banan. Just i dag, denna dagen som är just idag, fast för 10 månader sen, började jag min utbildning på AFCO Arlanda. Jag skulle utbildas till Flygplanstankare, allstå en sån som tankar flygplan.

Jag minns så väl första dagen då jag gick där med händerna i fickorna och vågade inte pilla på nått eftersom jag var övertygad om att jag kunde ställa till med nått.

En tanke jag hade hela första dan var: Hur fan ska jag kunna lära mig allt det här?

Men nu så här med facit i hand så tycker jag ändå att jag lyckades ganska bra. Jag ska inte säga att jag är fullärd på långa vägar, men jag klarar av de mesta vanligen förekommande arbetsuppgifterna. Men så har jag ju haft världens bästa lärare och senare även mentor Mats Törnroos. Den stackarn drabbas fortfarande av mig när jag står inför nån svårighet som jag känner att jag vill kolla med nån utan att behöva gå ut på radion och erkänna min dumhet för alla som lyssnar. Sen kan jag väl billigt erkänna att jag är lite extra rädd för att verka dum i en situation som denna när nästan alla arbetskamrater är män, även om jag inte ska behöva känna så.

Hur som haver, jag är stolt över att ha jobbat på samma ställe i 10 månader. Om jag får vara kvar i en månad till så har jag slagit mitt eget rekord vad gällande anställningstid. Den senaste anställningen som varade så här länge var när jag körde tankbil åt Gävle Dala ADR i Gävle. Men om jag får bestämma så blir jag kvar där jag är nu vääääldigt länge till.

Sen kan jag meddela att det är 6 månader och 19 dagar till Julafton. Nej jag längtar inte, jag räknar ner till min födelsedag som inträffar om 19 dagar.

Varje år längtar jag, men jag vet inte riktigt varför. Vad är det att längta till att bli äldre, men jag ser det inte så. Visst, jag blir ju äldre men åldern har inte så stor betydelse för mig, jag är ju ändå jag om jag så var 20,30 eller 40. Jag lever på och ser hur långt det räcker.

Lilla Tikkas nya familj meddelar att hon trivs bra och att hon ska åka på några utställningar inom den närmasta tiden. Dom har även hittat en godartad tumör på ena bakbenet som är avlägsnad, i övrigt mår hon bra och har funnit sig ordentligt hos de andra hundarna.

Jag saknar henne men vetskapen om att hon har det bra gör att saknade lindras och jag kan börja glädjas åt att hon kommit till en så aktiv och kärleksfull familj.

Nu ska jag nog vara ledig ett par dar för att sen jobba söndag natt, och det kan jag behöva. Något mycket otrevligt har hänt i min rygg och nu har konsekvenserna blivit att jag varken kan stå, sitta eller ligga. Och då kommer genast frågan: Hur fan sover man då? Det kan jag meddela att man inte gör, alls faktiskt. Men skamm den som ger sig. Jag knaprar tabletter och envisas med att gå till sängs varje kväll för att öka på oddsen en aninig för att få en god natts sömn. Om ingen förbättring inträffat till helgen så måste jag nog söka hjälp, jag kan ju inte ha det så här i all evig tid heller. Nej, det finns faktiskt dom som lever på att knäcka till ryggar på folk och dom är jag beredd att sponsra med en eller annan krona bara för att slippa denna envisa och mycket otrevlig värk.

Nej nu är tabletterna svalda så det blir väl sängen nu då.

Hej

Jag har hittills ringt till Tikkas nya familj varje morgon sen i måndags när hon flyttade, men i morse ringde jag inte. Varje morgon har jag fått samma goda besked om att natten varit bra och att hon verkar ha det bra tillsammans med de andra hundarna. Det har känns bra efter samtalen men jag har också fällt en tår till minnet av när hon låg på vår gräsmatta och lurade på att Rocky skulle komma förbi. Men nu har hon flyttat och börjat göra sig hemmastadd i skåne och där ska hon få stanna. Jag saknar henne enormt mycket men jag vet att hon har det bra.

De andra hundarna har nästan helt slutat leta och vänta på henne. Hon har inte varit hemma på två dagar och så länge har dom aldrig förr varit ifrån varann, men ibland ser jag på Booster att han hoppas att hon ska vara i hundgården när han kommer ut på gårn, men den är tom. Han går ett varv och konstaterar att den verkligen är tom sen går han vidare och gör det han ska. Labbarna verkar inte vara lika påverkade, dom lullar på som vanligt. Enda skillnaden som Rocky märkt är att han oftare blir jagad av Booster nu, förr var det nästan alltid Tikka som satt i öronen på honom, men han verkar inte vara så noga.

Jag sitter på jobbet nu. Har jobbat kväll och ska börja tidigt i morn igen så jag blir kvar här i natt. Jag har tur som kan sova kvar så jag slipper åka 24 mil på mindre än 10 timmar, och nånstans där ska jag hinna med att få nån typ av nattsömn också. Nej det här är bästa lösningen.

På lördag blilr det stressigt.

Först är det konfirmation klockan 11, sen ska jag vara på Tierps Brukshundklubb klockan 15 för att ställa iordning banan för Lydnadstävlingen som ska gå av stapeln klockan 16. Jag ska vara tävlingsledare och denna gång ska jag ha alla 4 klasserna själv, det är inte så många tävlande så det ska inte vara nått problem men eftersom jag är nyutbildad och inte gjort alla klasserna tidigare så är det lite nervigt. Så jag tog med mig allt matrial till jobbet och tar den tid jag kan till att plugga. Som tur är så har jag en kollega som hjälper mig och det blir lite lättare då.

Nej nu blir det till att bädda för att hinna få nån sömn.

Hej

Det här med hundar är mitt liv. Jag verkligen lever för att få hålla på med hundar och det har avspeglat sig på antalet fyrbenta som jag delar hem med, men idag förändrades det.

Det var idag som jag skulle lämna ifrån mig Tikka, den minsta och sötaste Griffen som jag delat mitt liv med i två och ett halvt år. Som jag berättat förr så flyttar hon till Skåne.

Men det var inte enkelt vill jag säga.

Jag har mina hundar som familjemedlemmar, kanske inte som barn men ändå väldigt nära.

Hon hade en egenhet, älska att bli buren på. Redan som liten så skulle hon helst vara i vårat knä, hon somnade där och sedan la vi henne hos nån av hundarna som fortsatte förse henne med värme, men så fort hon vaknat ville hon upp i knät igen. Hon ville vara med och se vad man gjorde ena minuten, för att sen bara försvinna och hitta på nått eget spännande.

Men i morse körde jag henne till Valbo där hon blev hämtad för en längre bilfärd söderut.

Min älskade Tikka

Livet känns tomt nu när hon inte kommer och vill upp i knät, hennes matskål är borta och hennes koppel hänger inte kvar. När jag matade till middagen blev det bara 3 "varsågod".

Jag vet att hon kommer att få det bra och jag ska hälsa på henne i höst när det gått en tid och hon har fått bott in sig lite, men just nu känns det tomt, otroligt tomt.

Det här med tårar är underligt, det verkar som om kroppen har hur många som helst. Det blev för svårt att åka raka vägen hem i morse efter avlämnandet, så jag stannade på en bussficka och grät floder. Jag är rädd för att vid nästa service kommer verkstan och påpeka den enorma vattenskada som jag anar på förarsidan, hoppas den hinner torka upp. Jag är inte rädd för att visa känslor, men sorg och saknad är så personliga att det nästan krävs av en att man ska sköta det snyggt och inte lipa offentligt, men jag kunde inte hjälpa att tårarna rann ner för mina kinder när jag flyttade över henne från min bil till nästa.

Jag älskar henne så mycket och jag kommer att sakna henne.

Nu får det räcka

Hej

Gårdagen var en dag som jag längtar till. Vi hade bokat tid hos hundfrissan åt Booster, och denne råkade vara verkasam i Sandviken. Avståndet och tiden det skulle ta innan han var klar öppnade för en helledig dag med mycket vandrande i affärer och shopping. Hur ofta tar man sig tid för sig själv igentligen? Även om jag inte har barn så har jag ett stort behov av att få egen tid och göra vad jag vill eller just ingenting. Förr så fick jag egen tid när jag åkte på hundutställningar, men eftersom jag jobbar mycket så har den tiden blivit mindre och mindre.

Men i går fick jag den.

Klockan 8:30 åkte vi mot Sandviken och resan fick bra så vi var framme i god tid. Eftersom Booster aldrig varit hos frissan så undrade vi hur det skulle gå, men han har ju aldrig varit elak och bitits så den risken såg vi som extremt liten.

Jag tog en lång promernad runt i stan och det gjorde honom lite trött, sen gick vi in.

Susanne, som hon heter, var otoligt trevlig och närmade sig Booster på helt rätt sätt och bjöd på godis och då var saken klar, henne tyckte Booster om.

Jag var bara kvar en kort stund för att se hur det gick sen åkte jag mot Valbo köpcentrum.

Susanne skulle ringa när han var klar.

Jag hade blivit lovad 3-4 timmar på egen hand och först av allt stod Brunch på schemat. Jag tog en mozzarella-pesto toast och en hasselnötslatte, underbart. Jag satt och tog god tid på mig, tittade lite på folk och njöt av tillvaron.

Jag gjorde valbo på ca 1 1/2 timme, sen åkte jag till elgiganten och inhandlade en platt tång. Innan resan till Köpenhamn var jag till frissan och färgade och klippte håret. Hon plattade håret i en skitsnygg Loreenfrisyr och den ville jag kunna göra själv. Hittade en bra som skulle vara skonsam för håret.

Sen åkte jag till min gamla arbetsplats i Gävle och lunchfikade lite. Det var kul att träffa alla igen, det var över ett år sen, och som alltid så skrattade vi oss harmynta åt varandra.

Sen började jag fundera lite om hur det gick för Booster i Sandviken. Det hade gått över 3 timmar nu och inget hade jag hört. Okej, han hade mycket hår som skulle tas bort så jag var beredd på att det skulle ta tid, men utan erfarehet så blir man lite... ja ni förstår.

Jag började dra mig mot Sandiken och tänkte ta en titt på en blomsterhandel. Numera finns inte bara växter där utan även en massa fina saker till både hem och trädgård. Jag gick där en bra stund och sucktade, tänk om man hade obegränsat med pengar... så mycket skit jag skulle handla då  . Men medans jag gick där så ringde Susanne och meddelade att Booster snart var klar. Jag drog till salongen och trodde inte mina ögon när jag såg honom stå där på bordet. Han var så snygg att man bara ville krama och gosa med honom hela tiden. Han var glad över att se mig och det var bara lite småfix kvar så snart var vi på väg hem igen.

Han sov som en klubbad säl hela vägen hem och sen höll han inte många knop hemma heller för resten av kvällen.

Jag vill verkligen rekommender Hundhörnan i Sandviken www.hundhornan.dinstudio.se    

Resultatet är helt otroligt bra och hennes hantering och behandling av hunden är bara helt underbart. Sen ska sägas att hennes priser är oemotståndliga. Vi kommer att återkomma till henne nästa gång det är dags att snygga till hundarna.

Idag blir det en lugn hemma dag med lite vedhuggning, tvätt och städ

Hej 

Konstigt igentligen, men så är det. Min egen teori är att det var ett tag sen som jag körde tankbil och tankade Fokkrar, men i går blev det några och då kom träningsvärken. Men det är en skön värk eftersom man vet att man har använt muskler som behövde tränas lite extra.

Det kommer att bli en tung tid framöver, min älskade lilla Tikka ska flytta ifrån oss. Vi har tillsammans med uppfödaren kommit till beslutet att hon ska få bo hos en familj i södra Sverige och sen gå i avel som planerat. Mitt hjärta känns tomt när jag tänker på att jag måste leva vidare utan henne, men jag kommer att åka ner och hälsa på henne så ofta jag kan.

Men så lite roliga nyheter.

I fredags åkte vi med jobbet till köpenhamn. Vi var på Carlsbergsmuseumet och sen på tivoli. Vi åt middag på tivoli och sen fick vi åkband och åkte karuseller så vi nästan kräktes. Alla förvandlades till små barn som bara hade så himla roligt. Det betyder så mycket för sammanhållningen på jobbet att få vara privata med varann och lära känna personen på ett annat plan.

Jag var lite skakig inför flygresan men allt gick bra och sen på hemvägen så mindes jag alla konstiga karuseller jag åkt och överlevt och då gick flygningen mycket bättre, jag till och med somnade under dom 55 minuter som vi var i luften.

Skitroligt var det och jag ser fram emot nästa resa i höst när vi åker på sedvanlig kryssning, men det är lika roligt det men det brukar bli mer alkohol och jag är lite otränad efter allt jobbande, hur ska jag hinna dricka och roa mig när jag mest är på jobbet hela tiden.

Och så lite mer jobb.

I natt jobbade jag natt, började 18 i söndags och slutade 06 i morse. Det var en ganska lugn natt och jag kunde sova några timmar. Jag trivs bra med att jobba natt och hoppas att det blir många fler i sommar.

Jag ska jobba kväll i morn och sen kväll lördag och söndag. Skönt att få jobba igen och komma in i rutinerna igen. Jag trivs fortfarande lika bra med jobbet och har lärt mig att stanna kvar och sova över istället för att åka hem bara för att sova några få timmar och sen åka tillbaka. Jag sparar en massa pengar på det viset och jag utsätter inte mig själv och andra för riskerna med att köra hem trött och sen köra tillbaka om möjligt ännu tröttare.

Nu blir det lite tv innan sängen ska få besök av min trötta kropp.

Hej

Men varför ser det inte lika ut som när man gör som vanligt så att säga?Skit samma, jag ska inte bli långvarig. Tänkte bara testa lite.Har ju inte bloggen på ett tag och har väl egentligen inte så mycket att skriva om nu heller, men jag funderar på att återuppta byggandet lite. Jag tror jag återkommer på datorn lite senare istället.Hej

Ja det var ett tag sen, men nu har det hänt grejer...

Jag har börjat inse att livet innehåller mer än bara jobb, jag har nämligen gått en kurs, en tävlingsledarkurs. Alltså jag har utbildat mig till tävlingsledare i tävlingslydnad, lite svårt att förklara för den oinvigde.

Jag har ju tävlat en del med Arena och Rocky så det här skulle bli riktigt roligt, och det var det men jag måste erkänna att jag trodde det skulle vara lättare. Detta var en av de svårtaste kurser jag gått och det gäller ju att tävlingsledaren gör rätt för att det ska gå bra för de tävlande ekipagen. En del saker var svårare än andra men med facit i hand så har det fått en se det här med tävling med andra ögon.

Och nu lite skryt...

Det teoretiska provet bestod av 12 frågor och det var flerpoängsfrågor så totalt antal poäng var 26 och för att bli godkänd skulle man ha minst 19, jag skrapade ihop 23,5 poäng!!!! Skööönt.... Det är inte roligt att falla på målsnöret med en eller en halv poäng ifrån. Det teoretiska provet gjorde vi i måndags och kursledaren skulle höra av sig om någon kuggat eftersom man måste ha klarat teorin innan man kunde göra det praktiska provet.

I morse var det då dags för slutprovet.

Vi skulle kommendera ett ekipage i elitklass och det skulle vara en examinator som kontrollerade att vi fick med allt i varje moment. Herrejävlar va jag var nervös. Alla mina dåliga tävlingsnerver kom tillbaka och redan i går kväll började jag känna hur nerverna mer och mer ville krypa ut och sätta sig på utsidan.

I morse tvingade jag i min frukost och så iväg till knivsta.

Men det gick ju bra. Jag kan numera titulera mig Tävlingsledare, härligt!!!

Jag gjorde några misstag i friaföljet men hade sinnesnärvaro nog att rätta till dom innan det blev katastrof. Sen flöt det på och jag fick med det mesta.

Det känns riktigt skönt att det hela är över och att allt kan återgå till det normala igen.

Jag vill ta tillfället i akt och tacka alla som hjälpt mig med pluggandet, det har varit en STOR hjälp att jag haft jobbarkompisar som kunnat förhöra mig och gå igenom allt innan proven. TACK!!!

Men redan i två veckor är det kurs igen. Då ska jag utbilda min till B figurat på mentaltest hund, tur att det inte är en själv som ska mentaltestas, det skulle nog inte sluta så lyckligt.

Så vill jag ju ändå ansluta med ett litet bildbevis på min bedrift

Okej, kanske fel att kalla det ett litet bildbevis  

Hej