Jag tror att jag nämt det tidigare men vi tar väl en repris: Jag är alltså född 14 dagar försent, som man säger. Och det har liksom förföljt mig genom livet. Hur jag än försöker då brukar jag bli liiiite sen. En ganska kul grej att säga då är just att jag kom till världen 14 dar sent men har tagit in den mesta tiden och nu är nere på 14 minuter. Eller så tycker bara jag att det är roligt, ni vet min humor...

Satt liksom på jobbet och bloggade förra gången och blev utskickat till plåtkråkorna mitt i ett inlägg, men man kan väl fortsätta ett par dar senare.

Jag hade väl inte kommit längre än till hur skönt hundarna hade det när vi var på sjön.

Det blev en helledig vecka och nu får man jobba igen. Denna veckan har jag gjort en bit över 50 timmar och det känns i kroppen, så nu sitter det bra med en ledig helg och sen hugga tag i jobbet igen på måndag.

 Nu börjas det pratas om i sommar, om hur mycket vi timmisar kommer att jobba, och jag kan ärligt säga att jag längar. Skönt att gå på plattan i T-shirt och tanka flygplan med solen i blicken, jag trivs med värme men har svårt med kyla. Sommartid kan jag ta mig för med vad som helst, är det lite varmt så får man se till att ha mycket dricka till hands, men vintertid vill jag bara gå i ide och stanna där tills det är 20 grader ute och strålande solsken.

Jag har haft vansinnig huvudvärk de senaste dagarna och inte fungerar några tabletter. Det sätter sig på humöret och känslorna rinner över ibland. En och annan jourman har fått erfara att denna veckan inte varit min bästa, men jag tror dom överlevt och bara blivit varse om att kvinnor ibland kan vara på ett alldeles uselt humör.

Älsklingen är och jagar och sen i kväll styr vi kosan mot Gävle för middag och bio. Det känns bra ett veckoslut som detta. Hoppas bara att Hamilton är nått att se, men iaf så blir det ett avbrott från vardan.

Nu måste jag bära in mer ved innan sambon kommer hem och ser att jag inte fått nått gjort.

Hej

Vi har kommit hem och allt har gått bra. Det var lite blåsigt på vägen hem men jag har inte anlag för sjösjuka så det ordnade sig. Resan gick bra och vi fick lite kvalitetstid tillsammans.

Hundarna fick också semester och som det såg ut på dom, när vi kom för att hämta hem dom, så hade vi gott kunnat varit borta ett par dar till.

Underbara Pappa hade gått långpromernader med Labbarna så dom intog soffan med en djup suck och stannade där resten av dan.

Griffarna hade också haft det underbart tillsammans med svärfar.

Jobbet kallar.

Återkommer

Hej

Idag åker vi!!!!

Ja jag vet att det bara är en 40 timmarskryssning men ni anar inte hur mycket vi sett fram emot denna resan. Det har varit mycket med jobb och hundar den senaste tiden och vi har inte fått något tid för varann, det ska vi nu ta igen. Daniel och jag verkligen trivs på båtar och hade jag bra mycket mer penagr så skulle jag bokat oss en medelhavskryssing istället, men man får mätta munnen efter matsäcken och då får detta duga.

Men jag vet inte om jag verkligen fått med mig allt jag kan behöva, ändå är väskan så full att jag återigen fått utdela en hel del våld för att kunna stänga den.

När jag åkte på kryssingen med jobbet så gjorde jag missen och glömde ta med mig en laddare till telefonen. Nu är den visseligen fulladdad men det har ändå lagts ner en laddare eftersom jag med stor säkerhet kommer att behöva den. Som tur är så passar samma laddare på båda våra telefoner.

Jag tror att detta kan bli min första hellediga vecka sen i Juni, tänk så duktig jag varit och haft jobb i nästa ett halvår och häromdagen hade jag varit på Arlanda i 4 månader. Konstig känns det faktiskt eftersom det känns som om jag varit där längre, och frågar man mina arbetskamrater så håller dom med totalt. Men man får förstå dom, en virvelvind som jag skakade nog om dom rejält och frågan är väl om dom riktigt hämtat sig ännu.

Jag ska ta mycket kort under resan och förhoppningsvis blir det några bra, med lite tur så kommer dom med här.

Nej nu lär jag städa ur bilen innan vi ska åka.

Hej

Nu ska vi se här. Tvättmaskinen har gått nonstop de sista dagarna och jag tror att jag har läget under kontroll, TROR vara det ja. Ni andra tjejer därute kan väl förstå om jag säger att en tjej kan inte ha för mycket saker med sig på resa. Man vet aldrig vad man kan behöva ha och då packar man ner de mesta helt enkelt.

Men det hela blir faktiskt lite svårare denna resan eftersom vi blir borta så länge.

Okej, tänk så här. Vi ska äta minst 5 måltider, alltså finns det 5 möjligheter för mig att spilla ner mig, om man sen räknar med en sen nattmacka båda kvällarna så blir det alltså kläder för en hel vecka som ska packas ner, Nej det går ju inte. Så det får bli ömma och oömma kläder iallafall. Vi ska ta en sväng ner på stan när vi kommit fram till Helsingfors tänkte vi och det kan vara kallt så långfillingarna får korsa östersjön med mig. Sen är det ju 2 kvällar med dans och drinkar som man ska klä upp sig till, och jag vägrar att synas i samma festkläder två kvällar i rad.

(Usch, jag börjar låta som en rikitg stockholmare, undrar om jag blivit smittad från jobbet.)

Jag vill ha kläder jag känner mig bekväm i men som även får huvuden att vändas åt mitt håll, och med min (nya) kropp så kan det nog ske ska ni se. Som sagt, jag vill inte bli sedd, jag vill bli betraktad.

Daniel sa en gång att det verkligen syns på mig om jag känner mig sexig eller inte. Men så är det väll så klart.

Hur som haver så är förberedelserna alltså i full gång. I kväll åker vi med Labbarna till Min kära far som ska ta hand om dom meddans vi är borta. Och dom ska ha en bur, mat och koppel med sig. Ibland brukar jag ta med försäkringspapper i fall något skulle hända, men nu blir vi inte borta så länge och händer nått så får vi reda upp det när vi kommit hem. Sen i morn på förmiddan ska Griffarna få skjuts till svärfar. Det är lite bökigt detta med 4 hundar så vi får sprida ut dom lite, men det är tur att man har folk omkring sig som ställer upp. Dom ska också ha koppel och mat med sig och det får jag inte glömma.

Våran packning ska vara klar, bara att stoppa i bilen för att åka. Daniel ska jobba till 12 innan vi åker så det ska bara vara att vända i dörren och åka.

Nej nu kallar plikten och jag får omprioritera och då vinner tvätten och disken.

Hej 

Det var ett par dar sen sist och jag har en del att berätta.

Vi kan väl börja med privatlivet.

Jag har alltså fått ett par släktingar till kan man väl säga, men det behövs verkligen inte, jag har så jag klara mig ändå. Alla ni därute som delar släktingar med mig får gärna rätta mig om jag har fel i min räkning som nu följer. Jag har 2 föräldrar, 1 bror, 3 farbröder, 1 morbror, 1 moster 15 eller fler kusiner, en hel drös kusinbarn och dessutom ett brorsbarn. Om jag räknat rätt så är jag släkt med de flesta känns det som, konstigt egentligen att man kan sticka ut tårna utanför hemadressen utan att man stöter ihop med en släkting. Kan beror på att vi alla inte bor på samma ställe, som tur är kanske.  En av alla mina kusiner har fått barn, en liten Molly som kom till världen för ett par veckor sen. Den kusinen är lika gammal som mig och nu börjar det ringa i den biologiska klockan. Helt
allvarligt så har jag aldrig velat haft barn, eller inte direkt planerat för det i alla fall. Här hemma har vi båda varit överens om att vara barnlösa, men hundarna har ju varit en lösning så klart. Man vill vara behövd av någon och
man vill vara älskad.

Sen har jag dessutom fått en moster till. Omständigheterna runt henne är lite krångliga men vilket fall som helst så har hon blivit en del i min helt otroligt stora släkt. Hon har så vitt jag förstår två döttrar, vilket alltså medför att jag fått 2 kursiner till.

Nu vet jag att de finns en hel del männsikor där ute utan släktingar och om dom vill så kan dom få ta över några av mina för dom räcker nog minst ett varv runt till de flesta i alla fall.

Varför detta snack om släktingar igentligen?

Jo som sagt så har den biologiska klockan börjat klämta och ska jag få tyst på den så krävs nog mer kraft och energi än jag kan uppbringa så istället jobbar jag, mycket ibland. Men det är väl tur att man har ett jobb man trivs sjukt bra med.

Jobbet då?

Jo som vanligt så rullar det på. Planen tankas på rullande band och det finns alltid nått att göra om man bara vill, men allt som oftast så blir man sittade i gaskammaren med en cigarett i ena handen, en kopp chokald i den andra och en bra bok i knät.

Men visst händer det lite roliga saker ibland.

I torsdags kom en Antonov 225 till Arlanda. För er som inte vet så är det världens största plan och enda i sitt slag. Det ska finnas en till, men den fungerar mest som reservdelsplan till den som flyger.

Sen i fredags kom ett plan från The Royal Air Force, alltså ett militärplan från Storbritannien. Detta var en C 17 Globemaster III. Jag ska se om jag kan hitta nån bra bild på en sån.

Annars har nu äntligen helgerna kommit och gott och ordningen är återställd. Jag var in en vända till jobbet i dag och då fick jag veta att det blivit lugnare med sjukdomar och kompledigheter. Jag blir nog ledig hela denna veckan och det kan jag behöva, men på onsdag åker älskllingen och jag på kärlekskryssningen och kommer hem på frdag. Som jag har längtat, bara tid för varann.

Hundarna då?

Jo Booster och Tikka ska få sina vaccinationer för rabies och sina pass så vi kan åka utomlands på utställningar. Sen har Tikkas uppfödare även lite funderingar om att ta henne med sig och para henne nere på kontinenten. Booster ska eventuellt användas i avel både här i Sverige och utomlands. Kul om man kan vara med och grunda för framtidens jaktgriffar.

Däremot så har det inte blivit så mycket jagat. Tikka har nyligen löpt och Boosters tassar har gått sönder. Men än är det inte över och det kommer nog jagas in i det sista misstänker jag.

Nej gott folk.

Nu blir det till att underhålla pannan med ved och sen ska maten tillagas.

Hej

Det blir ett ganska lång inlägg men nu får väl dela upp det och läsa lite i morn med.

Året började med att vi alla mer eller mindre blev insnöade och fastfrusna. Det var andra vintern i rad som snö och kyla gjorde jakten omöjlig. Och med två unghundar i huset som desperat behövde alla jaktdagar som fanns för att kunna utvecklas, så det blev att aktivera dom socialt istället. Lilla Tikka var ju bara valp men Booster hade sin andra jaktsäsong och fick följa med till Enköping för att kunna jagas med.

Jag fick ett timvik på Hemtjänsten i Östhammar och hade stora problem med orienteringen på gator och torg. Det var ett bra jobb men precis som vanligt så hade jag redan planer för sommaren, att få köra lastbil. Jag minns så tydligt den där morgonen när jag satte mig i bilen för att åka till jobbet när jag fick syn på termometern, -30 grader!!! Helt otroligt. Och sen dagen efter när det bara var -10. Svårt att tro eftersom denna vinter bara varit en enda lång höst.

Redan i mars såg jag annonsen i tidningen om sommarjobb på Forslunds Bulktransport, jag sökte men fick till svar att dom redan hade många sökande.

Vårens Viltspårskurs blev fulltecknad på 3 dagar och det slutade med att det var 6 ekipage istället för 5 som fick lära sig spåra skadade djur i skog och mark. 5 av dessa klarade även Anlagsprovet och en, den Vita Herdehunden Nozz tillsammans med sin ägare och förare Tina Sjunder, gick hela vägen till SEVCH, Svensk Viltspårs Champion. STORT Grattis

Jaha, sen då?

Jo Forslunds Bulk hörde av sig och ville att jag skulle komma på intervju, spännande tänkte jag och pluggade på lite extra för att kunna göra ett rättvist intryck av vem jag är och vad jag står för. Men när jag lämnade Gävle Hamn hade jag ännu inte fått något Ja eller Nej till sommarjobb.

Jag sökte ett jobb till men hoppade på Forslunds och mycket riktigt så ringde dom och ville att jag körde åt dom under sommaren. Jag minns att tjejen i telefonen uttryckte ett skärskilt gillade för min energi och mitt glada sinne. Jag fick även veta att vi skulle bli två tjejer som skulle köra hela sommaren. Kul att inte vara ensam tjej tänkte jag. Det var riktigt skönt att redan i mitten av April ha sommarjobbet klart. Jag skulle få jobba i 9 veckor och det skulle ge mig erfarenhet av att ”Ligga ute” på vägarna i flera dagar.

Jag minns inte riktigt när jag slutade på hemtjänsten men med både viltspårskurs och inlärning på Forslunds så blev det lite mycket. Någon av de sista dagarna i Östhammar så ringde en kille från Arlanda och erbjöd mig sommarjobb. Han förklarade att jobbet gick ut på att tanka flygplan. Men jag förklarade att jag redan hade fått sommarjobb och att jag kunde återkomma i höst. Men han gav sig inte utan ville att jag skulle komma på besök dagen efter. Sagt och gjort, jag drog till Arlanda nästföljande dag och fick träffa lite arbetskamrater och chefer. Alla ville att jag skulle börja där men jag blev tvungen att tacka nej eftersom jag redan skrivit anställningspapper med Forslunds.

Jag började köra lite innan själva sommarviket började och så plötsligt var det dags att följa schema och vara borta upp till 4 dagar i sträck. Jag lärde mig lastningen ganska fort men själva lossningen hade jag svårast för. Produkten jag körde kallades kalkslurry och levererades till pappersbruken i nästan hela Sverige, lossningen gjordes med hjälp av tryckluft och det har jag aldrig testat innan. Trycket var ganska högt och gick nått galet så hade du kalk över hela Mellansverige nästan. Men så en dag kom en kollega fram till mig och frågade om jag ville ha hjälp. Han var vänlig och vi började prata en del. Han lärde mig sen hur jag skulle göra lossningarna på ett säkert sätt utan att få kalken på fel ställen. Han kommer att vara min vän mycket länge.

Själva körningen gick bra men lossningarna kände jag mig alltid lite osäker med, men tillslut fick jag till det även med det men då var det dags att sluta. Jag har aldrig tidigare sovit i lastbil. Många chaufförsjobb innebär att man kör så långa sträckor att man mer eller mindre lever i lastbilen. Alla mina tidigare jobb har varit dagjobb som gjort att jag kommit hem varje kväll, men nu skulle jag få erfarenhet av att sova borta. Men under mina 9 veckor sov jag endast 5 nätter i lastbilen. Och då var en frivillig eftersom jag inte skulle orka åka hem och tillbaka på så kort tid. När hösten kom blev jag erbjuden att få vara kvar på tim vik men när jag bara fick 2 stycken 8 timmarspass på två veckor så blev jag tvungen att söka mig nått annat.

Under sommaren hade en zoobutiksägare kontaktat mig och erbjudit mig att köpa hans företag. Läget var bra och även krediterna, men den ekonomiska redovisningen visade på en nedåtgående spiral som jag inte ville betala 1-2 miljoner för. Jag stötte och blötte det hela under mycket lång tid men bestämde mig tillslut för att tacka nej.

Killen från Arlanda hade ringt en gång till innan hösten och verkligen ville ha dit mig. Han lovade högre lön och bättre villkor. Hemma hade jag visat min osäkerhet gällande avståndet till Arlanda och arbetstiderna, ibland började man 05:15 och med en restid på minst 1 timme och 15 minuter så blir det okristligt tidigt.

Men när jobben inte längre trillade in så satte vi oss ner där hemma för att diskutera jobbet. Jag kan ärligt erkänna att det tog emot lite att än en gång lära mig något helt nytt. Det hade blivit mycket nytt den senaste tiden och jag var rädd att jag inte skulle ha tålarmodet med ett nytt jobb. Dessutom var det en inlärningstid på minst tre veckor. Vi kom till beslutet att jag skulle ta kontakt med dom på måndagen, detta var en fredag. När måndan kom hade jag precis svalt frukostmackan när personalchefen på Arlanda ringde och för tredje gången erbjöd mig timanställning. Denna gången sa jag ja.

Veckan efter var jag dit och denna gången fick jag åka med ut på plattan för att se vad det hela handlade om. Inget avskräckte mig den första dagen så när jag sen fick erbjudande om inlärningstid och timanställning så tog jag det direkt.

Jag blev tilldelad en lärare / instruktör, samma kille som jag åkte med första dan, och sen jobbade vi tillsammans i nästan 5 veckor.

Hur märkligt det än låter så har jag verkligen haft tur som fick jobbet på Arlanda, som jag inte ens har sökt. Det är ett riktigt toppenjobb. Det är lite svårt att förklara men för första gången har jag ett jobb som jag verkligen trivs med. Det är en skön känsla att veta att det jag gör är viktigt och man verklien litar på att jag vet vad jag gör och att jag gör det ordentligt. Min chef sa att allt på ett plan finns i dubletter, piloter, kommunikation, osv, men det finns bara ett bränsle och det måste fungera.

Jag måste ju bara nämna min lärare / instruktör som gjorde ett helt otroligt jobb med att utbilda mig till tanknings(man). Mats Törnroos, Ålänning och båtflykting. Han hade ett helt otroligt tålarmod och det är inte helt lätt att lära mig nått nytt. Jag ser mig själv som en ganska trög typ som måste ha saker repeterade för mig för att det ska fastna. Men det är så skönt att bli utbildad av någon som verkligen kan sitt jobb och som kan läara ut. På alla tidigare jobba jag haft så har man varit världigt snabb med att berätta vad som kan hända om nått går riktigt fel, det har skrämt mig. Men det inträffa aldrig under min tid med Törnroos. Nej han gjord e ett bra jobb måste jag säga och sen hade vi helt klart fördel av att våran personkemi bara funkade redan från början. En kort tid in i utbildningen upptäckte vi att vi gärna delade med oss av våra privatliv och händelser som inte alls hade med jobb och göra. Han har fått höra mycket konstigt hoppa ur min mun men han har bara lyssnat. Att vi är väldigt lika som personer, har samma sjuka humor och faktiskt tycker lika i mycket har lett till att vi blivit mycket goda vänner. Jag har en gång sagt att man får och förlorar vänner under hela livet men jag hoppas verkligen och tror att vi kommer att vara vänner under mycket lång tid framöver. Jag hoppas att jag kommer att kunna finnas där den dagen han verkligen behöver mig.

Jaha sen då?

Det var även i år som Tikka upprepade Boosters bedrift med att kamma hem ett CACIB på utställningen i Sandviken/Högbo. Lite tråkigt var dock att hon var anmäld till 3 utställningar men jobb och danskurser kom i vägen för 2 av dom. Men med lite tur så går det bättre med utställandet 2012.

Och så har vi då kommit fram till slutet av 2011. Jag jobbade hela jul och nyår men det var det värt, så nu ser jag fram emot kärlekskryssningen som Daniel och jag åker på den 11 januari. Vi ska bara ha det skönt och skämma bort oss i ett par dar. Sen har jag planer att eventuellt följa med ett par kompisar utomlands i vår och jag hoppas verkligen att Daniel vill följa med.

Nu smög det sig även in lite av 2012 i årsbokslutet men det får gå ändå.

Tack alla som varit en del i mitt liv under 2011 och vill ni så ses vi även 2012.

Gott nytt år

Hej

Det blir några dagar nu som jag ska försöka ta igen mig, det känns verkligen fel att säga ta igen sig, vi har haft det så sjukt lugnt på jobbet att man nästan haft dåligt samvete för att lyfta lön. Men plikttroget har man åkt dit, suttit på arslet en massa timmar och sen satts sig i bilen för att åka samma väg som man kommit.

Ja ja, vilken fall som helst så ska jag inte dit igen förrens på fredag och inget annat inträffar. Jag är lite nervös inför Januari. Många säger att det inte brukar finnas så mycket jobb under den tiden. Nu har jag visseligen jobbar mycket storhelg så pengarna ska väl räcka till tror jag, men sysslolösheten då...

Kanske skulle ringa jobbet och försöka få in några pass i nästa år.

Jag fick en julhälsning från en man som jag dejtade för många år sen. Vi kom bra överens och så men storyn slutade med att jag blev kär och han försvann.

Jag har haft lite kontakt med honom under åren men väldigt sparsam. Men ändå kändes det i hjärtat när han hörde av sig, konstigt. Men det fick mig att tänka på den fruktansvärda känslan av att bli sårad eller övergiven. Jag verkligen älskar när jag älskar och det vill jag att min partner också ska göra. Våra känslor ska verligen kännas äkta annars får det va. Men så sörjer jag som ett barn när någon tas ifrån mig. Även om det bara är kärleken som dött. En människa som stått mig nära under en tid blir saknad i hjärtat under mycket lång tid. Ni vet det där klassiska som man säger att man ska va vänner, det fungerar först när alla starka känslor svalnat och då först kanske det kan fungera, men inte alltid.

SKit samma, nu en liten rapport från julfirandet.

Jag kom från jobbet i tid, duschade i tid men kom inte fram i tid. Det var stor risk för halka och jag tog det piano och kom fram ca 45 minuter sen, men jag fick julklapp istället för skäll, snyggt.

Det blev sent som vanligt men det är så svårt att slita sig från familjen Jansson, helt underbara människor måste jag säga.

Men va fick jag i julklapp då?

Från Daniel fick jag ett set med halsband och örhängen i silvet från guldfynd. Det matchar så bra med silver till våra ringar tycker jag.       

Jag fick en bok,        en tröja, en sminkväska, pengar och godis.

Boken har jag börjat på och den verkar okej så här långt. Tröjan var för stor så den ska bytas, godiset är slut och pengarna med.

Sen vara det jobb igen på juldagskvällen.

Förutom stormen så var det lugnt och jag fick tillfälle att lära mig nattrundan som nattkillen går varje natt. Kan vara bra att veta om man nån gång skulle få ett nattpass.

I går var det jobb igen, och jag tog chansen och fick hela garderoben av arbetskläder tvättade. Det känns skönat att jag har rena kläder att jobba i under nyår. På vägen hem låg det inga träd över vägen så jag kom hem skapligt.

Nu ska jag nog bära in lite ved.

Hej