Oj, här sitter man med magen i vädret och letar förbrilt efter något sött som kan få igång matsmältningen igen. Vi har varit på middag hos svärmor, hon fyllde nämligen år just denna dag. Det blev god mat och trevligt sällskap, som alltid när familjen samlas. Nästa gång vi ses allihopa blir på självaste julafton. Det är så skönt och bra ordnat så istället för att åka runt till alla, så träffas alla på ett och samma ställe och firar jul tillsammans.

För min del blir det lite stessigt eftersom jag jobbar till 21 den 23:e, börjar igen klockan 05:30 på julafton, slutar 14:30, kommer att kasta mig in i duschen för att få bort fotogenlukten och göra mig vacker, sen åka till firandet. Komma hem skapligt för att sen återvända till Arlanda till 14:00 och sen jobba till 00:30. Men jag kommer att klara det, så klart.

Det ska dessutom bli kul att fira lite jul med mina underbara kollegor. Vi kommer att få ett litet julbord och så får vi julklapp, eller ja, julklappen har vi redan fått.

Jag har två speciella kollegor som jag verkligen trivs med. Tillsammans bildar vi De Tre Musketörerna.

Vi har så sjukt roligt ihop och det finns inget som vi inte vill dela med oss av, härom kvällen hade jag faktiskt dom båda djupt nedgrävda i min mimosasallads burk, som tillsammans med de kryddiga korvarna representerade min matlåda, men visst delar man med sig. Tänk så underbart det är att komma till jobbet och möta dessa två, dom skiner som solar och det verkligen känns att dom trivs med en, och för dom är kunde det inte bli en bättre kväll än att få jobba med just mig, härligt.

Jag har ofta funderat på hur det kommer sig att jag har lätt att få bra kontakt med arbetskamrater. Jag är ju bara jag, men det verkar fungera att vara just jag. Sen tycker jag att det är lite lättare att arbeta med män, inte för att kvinnor är direkt svåra att arbeta med, men efter en tid så blir det slitningar och vänner blir till fiender, det brukar inte hända med män, dom värdesätter vänner annorlunda skulle jag vilja säga, eller så är dom bättre skådespelare bara. Skit i vilket men jag har det verkligen riktigt bra på jobbet.

Men privat då, jo det är väl synd att klaga.

Min älskade sambo och jag har i januari känt varann i 10 år och det tänker vi fira, vi vet inte riktigt hur än men fira ska vi. Det lutar åt en spaweekend men inget är bokat.

Hundarna då, jo dom ser ganska lyckliga ut tycker jag nog. Tikarna ska till att börja löpa så Booster har bråda dagar med att hinna med att lukta och kissa på deras pölar. Vi får vara lite extra noga nu så inga olyckor händer men tänker man till lite bara så ska vi nog klara dessa veckorna också.

Jag vet inte om det bara är jag eller, men det är ofta som man har något att klaga på, det har inte jag just nu, det mesta känns bra och jag kan ärligt säga att det känns riktigt bra nu.

Hej