Igår var begravningen av min vän som avled i en bilolycka den 18 oktober, men jag var inte där. Så här var det, planen var att jag skulle gå med mamma men när dagen kom så insåg jag att det skulle bli en otrevlig upplevelse, jag var så ledsen och kunde inte hantera mig. Istället åkte vi dit när cermonin var över och kyrkan dom på folk. Då gick vi fram till kistan och tog farväl. Men det var jobbigt, det får inte att få in i huvudet att han inte finns längre.

Återkommer