Jag har varit hemma förr, men det var ett tag sen och ska jag va ärlig så minns jag det inte så här. Jag blir tokig av att bara gå här och inte känna mig behövd av någon. Så klart så har jag ju älsklingen och hundarna som behöver mig men det är inte samma sak som att ha ett jobb. Man får ett ansvar och man vill göra det bra, jag drivs av att ha en uppgift som jag vet att jag kan och som jag brinner för.

Jag minns den gamla goda tiden när jag satt i en lastbil och hade allt ansvar själv. Det var bara jag som kunde det jag gjorde och jag visste att inte vem som helst skulle kunna komma och ta jobbet från mig. Jag hade gjort mig oumbärlig, men så kom dagen så vi inte fick ha körningen kvar och då fick jag gå hem. Det var ett hårt slag eftersom jag jobbade hela veckor, hela dagar. Mina arbetsveckor var aldrig under 90 timmar och jag fick bara betalt för 40. Men jag gillade det jag gjorde och jag visste att jag var bra på det.

Nu sitter man här och tänk er, jag har börjat sticka. Det har jag inte gjort sen jag var 20 typ, men nått måste man ju ta sig för och då fann jag min tröst i stickningen.

Det är skrämmande att inse att man är så beroende av att ha något vettigt att göra med sitt liv. I dag är det kallt ute så långa promenader med hundarna är uteslutet, men dom trivs ganska bra med att få springa på går'n och jaga varandra.

Nej jag måste skaffa mig ett jobb, men hos AF hittar man inga. Jag har ringt alla gamla arbetsgivare och dom säger alla: vi hör av oss, men jag tvivlar på det.

Jag sätter in lite nya bilder på hundarna.

Hej

  Lilla Tikka har blivit stor, och snart ska hon ut på alla utställningar och visa upp sig.   Tikka och Booster som ska leka med samma pinne, men det ser ut som om Booster har tagit den och ska snart springa iväg och vara mallig.  

Visst är det roligt att leka på gårn och busa som tokar. Tikka ligger alltid underst och får ta skit från de andra.