Kom iväg efter mycket ångest och oro till arbetsförmedlingen för att skriva in mig. Men vad får man för bemötande, jo människan på andra sidan bordet ställer frågan vad jag ställt till med eftersom jag blivit av med jobbet?????

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev arg, jag råkar ju faktiskt inte rå för att jag blivit uppsagd. Jag svalde många gånger innan jag fick ur mig att pengarna tagit slut på det bygget där jag jobbade. Men hon fortsatte och gick på om att har man ett jobb så ska man vara rädd om det. Jag lessnade på satmaran, tog mina papper och gick därifrån. Om deras strategi går ut på att göra en så förbannad att man inte vill ha med dom och göra, så har dom lyckats. Men jag tror inte att det bidrar till att man söker mer jobb. Man känner sig överkörd och värdelös när man kommer ut från deras kontor, det skulle finnas en giliotin utanför så man enkelt kunna begå sjävmord för det känner man för som dom behandlar er.

Men jag har bestämt mig för att inte bli nerslagen av en idiot som inte fattar bättre. Jag har ringt idag igen till alla jag tror kan behöva mig till något, men alla svarar "kanske" och "vi hör av oss", som om man inte hört det tidigare.

Men förr eller senare så ska det släppa det vet jag.

Hundarna tycker att den nya snön är riktigt rolig och det går som bara den runt går'n. I morgon ska jag träna Rocky inför nästa tävling, som kanske blir av innan jul. Kul om han kunde bli uppflyttad till 2:an, svårt om man inte tränar tillräckligt.  Hej