Precis som vanligt så satt jag här med min stickning och dator i högsta hugg, mina dagar ser numera ut så, när jag insåg att klockan var halv fem och Daniel inte kommit hem, Han jobbar förmiddag denna veckan och brukar vara hemma före tre men inte igår. Jag väntade lite till men när tankarna väl börjat mala så kan man inte sluta tänka på vad som kan ha hänt. När jag tillslut ringde honom så svarade han inte, gissa om världen skakade till en aning. Men bara en kort stund senare ringde han och sa att dom hade flyttat maskiner och det hade dragit ut på tiden.

Jag åkte och handlade och Daniel skulle möta mig där och det gjorde han, sen sa han att han skulle hjälpa en kompis med stödutfodringen av viltet och att det kunde ta någon timme. Vi handlade och skildes åt med en kyss som alltid och jag åkte hem. Men han tog god tid på sig. Han ringde när klockan var 21:48 och sa att han var på väg hem. Då hade lasangen stått i ugnen i nästan 3 timmar, men på eftervärme, så klockan 22:21 hade vi ätit middag och meddans Daniel rastade hundarna tog jag in lite mer ved och sen gick vi och la oss.

Lite annat:

Jag har hittat tillbaka till facebook, ytterligare en sak som jag helt och fullt skyller på min arbetslöshet, jag har för mycket tid till mitt förfogande helt enkelt. Men visst är det roligt att hålla kontakten med kompisar, men igenligen undrar jag, kan man inte hålla kontakten ändå, jag menar innan facebook då hur gjorde man då? Jo man hade inte lika många vänner utan mest nära vänner och nära släkt. Jag har ganska stor släkt och ska jag vara ärlig så har jag inte riktigt hållit kontakten med alla.

Nu har jag sökt jobb ska ni veta, alla möjlliga jobb som butikssäljare, allt-i-allo, lastbilschaufför och städare, bara för att nämna några. Fan vore väl om jag inte kunnde hitta något till nästa månad. Jag vill inte sitta här och inte känna mig nyttig.

Jo så har vi hundarna då.

Booster hatar mig. Han har lite känsliga tassar och han gillar att slicka på dom. En säker katastrof är att ta en tass och en hundtunga och sedan dra dessa mot varandra under lång tid då blir det sår. Han kommer inte kunna jaga om han får fortsätta slicka och det vill vi ju göra i helgen, så jag drog på honom strumpor på båda framtassarna. Han låg länge och stirrade på mig och kunde inte förstå vad dom skulle va bra för. Men han slutade slicka när han insåg att han inte skulle lyckas få bort dom.

Tikka drog ut i hagen och bara lipade åt mig när jag ropade och ropade för att hon skulle komma tillbaka. Hon sprang inte till skogs utan bara en lite bit ut i hagen och sen stod hon där och blängde. Inte förrens jag gick därifrån kom hon tillbaka och ville ha uppmärksamhet. Jag måste träna mer med henne och laga hålen i staketet.

Ikväll är det sista torsdagsträningen på klubben och jag ska dit för att slipa vidare på Labbarna. Kanske vi kan tävla igen snart, det är kul även om det inte alltid går perfekt.

Hej