Väskorna är packade och till och med ivägkörda till svärfar som skulle ta dom i sin bil. Igår handlade vi upp så han har det han behöver och jag kan klara mig ett par dar. Daniel och Co åker på älgjakt i Jämtland i eftermiddag. Jag vet att denna dagen kommer varje år men ändå så går jag vidare med skyddslappar och låtsas som om den aldrig ska komma.

Han är min bästa vän, den jag alltid kan vända mig till och den jag litar på med mitt liv. Men vi brukar överleva en vecka varje år på olika håll, men denna sommaren har varit lite speciell eftersom jag jobbat borta och vi har fått varit ifrån varann mer än nånsin. Men så underbart det är när han kommer hem, all saknad rinner ut i armarna som alltid vill sluta krama honom.

Det som är extra jobbigt denna gången är att jag tvingas jobba lite under tiden han är borta. I normala fall skulle det väl inte vara ett problem men då mina arbetstider är ganska långa (ca 15 timmar) så måste jag få hjälp med hundarna. Alla fyra blir kvar hemma och jag får själv se till dom. Min älskade far brukar kunna hjälpa till men han for till Turkiet på en veckas solsemester i onsdags, min mor jobbar hela helgen och kan inte hjälpa till så det får bli vännerna som får ställa upp. Tur att man har dom när det kniper.

Jag lovade att det skulle finnas duschvatten när älsklingen kommer hem från jobbet så han kan få bli ren innan han åker, så det blir till att peta in en pinne i brasan.

Hej