Men först om dagen som varit.

Chefen ringde meddans jag fortfarande var hemma och ville att jag skulle va en halvtimme tidig på jobbet idag. Mitt körtillstånd hade kommit och han kunde skjutsa ner mig och hämta det, va snäll han är. Så det gjorde vi. Så i dag har jag varit chauffören och Törnroos har snällt fått suttit som passagerare.

Han har inte sett allt för rädd ut när vi rullat ut på plattan och det har ju nästan gått smärtfritt. Jag var mycket nära katastrof en gång men det tog jag mig igenom med ett skratt, ja Törnroos skrattade han med och fick ur sig att han tyckte att vi skulle skriva en near miss på händelsen, men det sket jag i.

Nu till mitt handikapp.

Jag har ett sjukt sifferminne. Dom bara fastnar i mitt huvud. Många kanske skulle tycka ett det vore praktiskt med ett bra sifferminne, och det är det men ibland blir det bara för mycket. Jag har några exempel:

Födelsedagar: Av någon anledning så minns jag just denna dag, den 29 september som min pojkväns födelsedag, men vi har inte varit tillsammans på över 10 år.

Samma sak med en barndomsvän från byn där jag växte upp, idag fyller hon också år.

Men så är det inte alltid.

Oftast är det konstigare saker jag minns, som en pinkod på ett tankkort som jag hade i den första lastbilen jag körde. Eller telefonnummret vi hade när vi bodde i Uppsala, 1986!!! jag var bara 6 år då,

Men visst kan det va bra, men oftast blir det lite lätt förvirrande.

Jag kan ibland minnas saker som jag helst vill glömma, tex farmors portnummer, hon har varit död i väldigt många år nu, så dit lär jag inte åka igen.

Nej nu får det va slut på skitsnacket.

Hej