Då var jag då tillbaka från jobb igen och snart blir det premiär för att ligga ute. Redan nästa vecka kommer jag att få ligga ute upp till två nätter i sträck innan jag kommer hem till familjen igen, men det ska nog gå bra.

Eftersom jag nu fått klarhet i ett och annat så ska jag härmed avsluta följetongen och avslöja vad det hela har handlat om.

Del 4.

Telefonsamtalet kom från ägaren till Tierps Zoo. Han hade nu efter 16 år som egenföretagare bestämt sig för att gå i pension. Allt lät jättebra och jag var helt inställd på att bli butiksägare till nyår, men...

Som det försiktiga människan jag är så anlitade jag en ekojurist som fick till uppdrag att koontollera firmans räkenskaper. Jag kollade dessutom upp firman hos kronofogden och andra indrivningsföretag. Vad gällande krediter och likviditet så såg allt snyggt ut och inga skulder fanns registrerade någonstans, men när juristen hade tittat och räknat så kom vi tillsammans till ett beslut.

NEJ!!!

Som det ser ut så är firman på väg i graven. Räkenskaperna visar en tydlig nergång och ägaren har dessutom tagit ut en betydande summa från firmans konton och i våra ögon länsat företaget.

Till saken hör att ägaren inte varit den populäraste servicemannen i byn. Många har sökts sig till andra handlare bara för att han inte alltid har varit så kul att ha och göra med.

Men när priset på kallaset slutar på över en miljon (1000 000) kronor så är det viktigt att kunder kommer till butiken och inte till någon annan.

Som sagt, efter moget övervägande och några experters råd så vill jag inte skuldsätta mig så mycket med de dåliga siffror som han har att visa upp.

Istället går vi vidare med Elinge Viltspår och utökar med kulskyttekurser till hösten. Eftersom vi fått stor efterfrågan på kurser så blir det nog minst en viltspårskurs till innan vintern och sen går vi ut hårt och ökar.

Nu blev det nått fel på tv:en som måste lösas.

Hej

Och jag som i mitt stilla sinne tänkte att idag ska jag bara ta det lugnt och njuta av min sista ledig dag för denna gång. Eftersom jag har ett så bra schema så är jag snart ledig igen, men idag skulle det bara vilas.

Så fel jag hade...

Innan klockan hade hunnit blivit 9:00 så ringde min förre chef och frågade om jag ville åka till Huddiksvall och hämta en axel som skulle bytas på en grävmaskin. Det skulle kosta för mycket att skicka bud eller taxi efter den och då fick jag frågan. Och visst kunde jag tänka mig att åka och hämta den lille axeln.

Jag hade precis hunnit köra ut på E4:an när han ringer igen och frågar om jag kan tänka mig att köra axeln till Karlstad där den ska skruvas fast på den aktuella maskinen. Och visst kunde jag tänka mig det.

Det jag inte tänkte på var att det är en jävla resa att först åka in till Gävle för att tanka, sen åka upp till Huddik för att lasta axeln och sedan ta den "lilla" svängen förbi Karlstad och lasta av den och sen åka hem igen. Enligt mina beräkningar skulle det bli en resa på ca 80 mil och skulle ta ungefär 12 timmar. Och nu vill jag påpeka att denna resan skulle göras med personbil, jag kunde inte tänka mig att åka i 80 km/h i 80 mil, glöm det.

Jag hade lite tur och fick med Daniel på resan så vi kunde bytas av bakom ratten om det skulle bli för jobbigt.

När vi kommit till grängesberg så inser vi att det här kommer inte att gå. Om jag ska jobba i morn så måste jag hem och hoppa i säng innan midnatt och det skulle bli tight.

Som tur va så kom en mekaniker från Karlstad och mötte upp oss i hällefors så vi kunde ta en lite kortare väg hem istället för att åka över Västerås och Uppsala.

Vi åkte ca 08:00 och kom hem för 48 minuter sen. Det blev en arbetsdag på 12 timmar på min lediga dag. Men jag får bra betalt för det.

Jag vill passa på att tacka svärfar för hjälpen med hundarna.

Nu fortsätter följetongen.

Del 3

Efter moget övervägande och noga funderingar så har jag nog bestämt mig för att strunta i allt. Jag kanske kommer med ett skammbud men jag tror inte att jag ror iland det hela.

Något verkar skumt och om jag inte får klarhet i det så får någon annan leka leken, jag står utanför.

Men än är inte sista ordet sagt.

Om inte mer kommer upp så avslöjar jag det hela i nästa och avslutande delen av följetongen.

Nu ska jag rasta hundarna

Hej

Dagen började lite grått och vi satt mest bara och tittade på varann, men så kom vi på att det fortfarande var marknad i ockelbo så vi åkte. Eftersom jag har en fd arbetskompis som bor utanför Ockelbo så blev det även ett besök i deras kök och en kopp kokkaffe.

Det var mycket folk på markanden men jag tror ändå att det var lite lugnare i dag än det varit de övriga dagarna.

Inköpslistan då: 10 tuggben till hundarna á 10 kr, 100 kr

En renstek för 4 pers 140 kr

En kola rem 15 kr

1/4 kg nougat 40 kr

Summa: 295 kr

Dyrare har det kunnat bli, tro mig. Jag hittade ursnygga ylletröjor för ca 800 kr och mycket fina smycken i prisklass 200-500 kr. Men men lite pengar på fickan så omvärderar man snabbt saker och ting till mat eller diesel, eller varför inte röka?

Apropå röka.

Jag har länge sagt att jag ska sluta röka men jag har aldrig sagt när. Det borde inte va så svårt, jag menar det är ju hur många som helst som gjort det och lyckats. Min kära far slutade röka bara så där efter att ha rökt ca 1 paket om dagen i nästan 35 år. Jag har ganska nyligen fyllt 31 och ändå ser jag inte hur mycket skit det medför att röka.

Hur svårt kan det va.

Nu till följetongen.

Del 2

Många kunniga har sagt sin mening och många bud har kommit. Jag har tagit mig en ordentlig funderare och kommit fram till att det fortfarande är ett otroligt bra erbjudande.

När vardagen kommer väntar jag en massa telefonsamtal och jag ska även göra en del tidsbokningar hos flera kunniga personer.

En del siffror har också kommit upp på bordet så den saken är avklarad och godkänd.

Frågan som nu ligger lite gnagande är vad blir mitt och vad stannar i hans ägo?

Fortsättning följer...

Jo det var en sak till om dagen som gått.

På väg hem till Ockelbobon såg vi en älg som helt säkert var en fjoling som minst sagt var lite bortkommen. Den sprang över vägen och stannade några meter bort för att titta på oss. Vi var några stycken som gick ur våra bilar och knäppte kort på den unga älgtjuren. En fin liten kille som hade basttäckta stänger i huvudet som på sin höjd blir en klyka till hösten.

Jobb i morn så nu blir det sängen och krama kudden.

Hej

När jag var liten så var mina föräldrar mycket försiktiga med att berätta om eventuella semesterplaner till oss barn, utifall att saker och ting skulle förändras. Dom trodde att vi inte kunde ta en förändring utan att bli mycket besvikna. Så klart så ville man ju gärna att allt skulle gå i lås men när det inte gjorde det så fick man vackert inse att man kan inte råda över allt här i världen, vädret till exempel.

Jag tror att jag genom hela min uppväxt och senare i livet har mått bra av att inte alltid få som jag vill och jag klarar av att få ett nej eller bli nekad utan att fullständigt rasa i hop i ilska och gråt.

Anledningen till min utläggning om min barndom är för att planer som gjort upp för ett tag sen har blivit ändrade.

Det var meningen att jag och Daniel skulle åka till min fd chef och dricka lite öl och snacka skit i kväll. Men när jag kom hem efter spårningen så fick jag veta att han inte skulle ha tid utan att vi får ta det vid ett senare tillfälle. Jag hade så klart sett fram emot det men eftersom vädret här är ganska osäkert och risken för både regn och åska är överhängande så skulle det nog egentligen passa bättre en annan gång. Lite tråkigt men desto roliga när det väl blir av.

Ja spårningen ja,

Veronika med sin Cane Corso blev idag godkänd på anlaget. En hund som vet vad han vill och gör det han ska, inge mer. Stort grattis

Ylva med sin Labbeblandning Dixie fick ett 1:a pris på öppenklass idag. Detta var hennes andra 1:a och snart kan hon titulera sig inofficiell viltspårschampion. Som blandras så får hon alla meriter men kan inte erövra något officiellt championat.

Mats den lillla tokern startade sin Eurasier Orava i öppenklass men det var inte hennes dag i dag, eller hennes vecka om jag förstod husse rätt. Men till hösten så ska hon få prova igen. 

Jag är så stolt över mina kursare som har kommit så långt med sina hundar efter bara en kurs för mig. Det måste ju betyda att mitt sätt att lära ut fungerar iallafall til viss grad. Men sen är det ju dom som känner sina hundar och vet hur dom fungerar.

Som det ser ut i skrivandes stund så finns inget att tillägga i följetongen.

Hej

Jag kommer denna dag att börja skriva på en följetong, men det är precis som i serierna, man får inte upplösningen förrens i slutet. Men denna följetong utspelar sig i det verkliga livet.

Men först lite om vad som hänt under dagen.

Vi tog Renulten och drog till Enköping i morse. Daniel hade fått tillbaka på skatten och ville köpa sig ett nytt kikarsikte. Man kan tro att eftersom jag är yrkeschaufför till yrket så skulle jag hålla mig långt ifrån bilkörning under dom lediga dagarna men så klart så ville jag köra. Vi kom till Enköping som vi skulle, köpte det vi skulle och började sedan vår hemresa. På vägen hem kom vi på att åka förbi och kolla lite var Daniel bodde som liten. Det var ett fint litet hus mitt ute på landet och inte långt därifrån fanns en kursgård eller likande som låg precis i kanten av mälaren. Där hade han lekt och badat många gånger.

Sen åkte vi hem.

Nu börjar följetongen.

Del 1

Jag fick ett märkligt telefonsamtal härom dagen. Det var en man som ringde och han hade ett erbjudande till mig. Jag har tidigare gått i liknande tankar men inte riktigt nått hela vägen fram kan man säga. Han ville att vi skulle träffas snart och prata vidare om erbjudandet. Och i torsdags träffades vi och kunde prata igen saken lite mer i detalj.

Saken är inte helt okompicerad och kräver ett mycket gedigert funderande. Men eftersom erbjudandet är mycket lockande så ska jag gå vidare och kolla upp saken lite närmare. Det hela ställer saker och ting i ett annat läge och eftersom jag nu har fått Elingeviltspår att gå riktigt bra så skulle det inte sitta helt fel om jag kunde jobba mer i den inriktningen.

Men först ska alla advokater säga sitt...

Hej