Jag tycker alltid att det är lika svårt det där med kläder. Om man ska på festligheter så vet man aldrig vad man ska ha på sig och om man bara ska utanför dörren så blir det svårt att klä sig om det som idag blåster nordan. Men hur man än gör så får man ta med sig extra tröja eller jacka och vara beredd på att klä av sig om det blir för varmt.

Jag är väldigt fryssen av mig och i mina ögon kan man inte klä på sig för mycket snarare för lite och det aktar jag mig för. Det finns inget värre än att frysa och då fungerar inget på mig.

Eftersom det blåser så mycket i kväll så ska jag åka till grillstugan lite tidigare och elda lite. Det göt en otrolig skillnad om man kan vara i värme medans man är i stillhet. Sen när hundarna spårar så får man snabbt upp värmen.

Nu har allt blod tinat upp så dags att blanda och kladda lite.

Jag återkommer efter kursen.

Hej

Jag ska komma till vad jag menar med rubriken lite senare.

Men först vill jag gratulera min vän Anna som fick en dotter i söndags kväll. Det blev triss i damer hemma hos dom. Den lilla ska få namnet Kerstin.

Idag var jag till husläkarn igen med mig fot. Jag vill inte att den ska sätta käppar i hjulen nu när jag fått jobb i sommar så nu blr det till att äta antiinflamatoriskt tre gånger om dan i tre veckor. Sen ska jag röntga foten och sen få en tid hos sjukgymnast. Tänk vilka resurser dom lägger ut på min lilla fot. Det svåra blir väl at finna tid för att springa hos sjukgymnasten nu när kuser och jobb tar all tid, men det blir ett senare problem.

I går var det allmänlydnadskurs och jag säger det igen, vilken kurs, så roligt det är och så duktiga alla är. Men nog om det.

Ikväll är det viltspårskurs och jag hämtade mer blod på slakteriet i går, och där lyckades jag få en ny vän. Han fixar blod åt mig mycket billigare än om jag skulle köpa det via ica eller konsum, vilken stjärna. Det är bra med kontakter och den dagen jag kan ge tillbaka så gör jag det gärna. Och om någon skulle vilja köpa blod så kan jag fixa, bara att höra av sig.

Nu till rubriken.

Som jag sa så hämtade jag blod på slakteriet i går och jag hade en aning men jag visste inte säkert, men min barndomsvän som dog i höstas jobbade där. Vi stod och pratade en stund, hans chef och jag om honom och allt kom tillbaka. Så otroligt saknad han är. Det fins inte ord utan vi mest bara stod och såg på varandra vilken sorg och saknad vi bär på. Han fattas oss.

På vägen hem blev jag tvungen att stanna bilen, tända en cigarett och blicka upp mot himlen. Jag tror att han ser oss och håller ett extra öga på oss, som den genuina vän han var i livet. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte tagit kontakt med hans familj men jag vet inte vad jag ska säga.

Som Astrid Lindgren skrev i Ronja: Han fattas mig, han fattas mig så det skär i bröstet. Han har alltid funnits och nu finns han inte.

Men livet måste gå vidare och med tiden så blir sorgen lite lättare att bära men man kommer aldrig glömma honom. För mig blev det en påminnelse om hur sårbara vi är och hur fort ett liv kan släckas.

Nu nog om sorg och saknad och till något lite roligare.

I morgon fyller Daniel år. Och jag har fixat hans present, spotify. Jag skriver ut det här eftersom jag med ganska stor säkerhet vet att han inte läser bloggen, och om någon skvallrar så...

Men då vill ju släkt och vänner komma och fira honom och vi har inte tid med allt som måste fixas och då menar jag mest städningen. Det är lite och städa när man har fyra hundar och drar in ett och annat men det ska väl gå om man bara ger sig den på det.

Nu måste jag blanda blod och förbereda för kursen i kväll.

Hej