Igår var begravningen av min vän som avled i en bilolycka den 18 oktober, men jag var inte där. Så här var det, planen var att jag skulle gå med mamma men när dagen kom så insåg jag att det skulle bli en otrevlig upplevelse, jag var så ledsen och kunde inte hantera mig. Istället åkte vi dit när cermonin var över och kyrkan dom på folk. Då gick vi fram till kistan och tog farväl. Men det var jobbigt, det får inte att få in i huvudet att han inte finns längre.

Återkommer  

Så då har jag fått ur mig lite "stackars mig" gnäll, så nu kan vi gå vidare.

Min älskade kom hem i går kväll och som jag har längtat, hans armar är som ingen annans. I morse när jag vaknade så hade han sin hand på min höft och det kändes underbart att äntligen ha honom hos mig igen. Vi låg länge och kramades och pussades, han är för go han.

Men verkligheten ville ha oss ur sängen för att rasta hundar och skotta snö. Fy va tung den va och vilken tid det tog innan allt fått ny plats som passade oss bättre. Men sen blev det frukost och lite tv-tittande innan Daniel skulle till jobbet, han jobbar eftermiddag denna veckan.

Själv ska jag till Gävle i morn för att titta på ett nytt jobb, ja nytt vet jag inte, det blir lastbil igen och lasten även denna gång är brandfarlig, alltså tankbil. Jag vet ju hur man gör men det var ett tag sen ju så lite repetition skulle ju va bra. Skönt om det kan ordna sig så fort och att jag kanske slipper åka till AF.

Ja jag lär väl kommentera snön. Den är vit, kommer för tidigt och ligger alltid i vägen, så då var det gjort. Hundarna har en annan åsikt, dom älskar den. Tikka kom på att om man springer fort in i en annan hund så kan den ramla ikull och då får hon hoppa på den, men den andra hunden lärde sig snabbt att hoppa undan och tikka fick själv åka i snön och blir biten och hoppad på. Så fel det kan gå. Annars så är vi förskonade från slaksmål  mellan hundarna, ingen har intresset så då uteblir själva handlingen. Vi är mycket nöjda.

Tänkte se Greys i kväll, en last som Daniel bruka mobba mig för. Jag vill inte bli störd och hela min omvärld får stanna upp tills reklam eller programslut. Jag gillar hela serien och brukar se repriserna om jag hinner. Helt sjukt, jag vet, men det är det lilla som lastar mig.

Hej

Jo livet har sina prövningar. Muddringen blåstes av i måndags och i går kom samtalet från chefen som sa att jag blivit överflödig och därmed fick gå hem.

När jag fick denna anställningen så sas det att dom hade uppdraget i 3-5 år frammåt, men det ändrades snabbt när pengarna tog slut. Tråkigt eftersom jag trivdes så bra med arbetet och arbetskompisarna.  Så tillbaka till arbetsförmedlingen igen och skriva in sig. Det är lätt att tror att något är fel på mig eftersom jag bara haft kortare anställningar, men jag har fått mycket vik och tidsbestämda anställningar. Jag gör så gått jag kan men det slutar alltid så här.

Mer kommer

Hej

Jag har en vän på jobbet som jag inte finner ord som kan beskriva vad hon betyder för mig. Hon är en riktig vän som finns där i vad som än tynger en och hon lyssnar och låter en gråta och skrika. Hon bara finns där som om det var hennes enda uppgift här i livet. Bara blotta tanker på henne kan få tårar att stiga i mina ögon, för hon är min vän.

Jag har inte massor av vänner, utan jag har ett fåtal, men de är riktiga vänner som jag vet inte skulle svika mig eller överge mig när livet blir lite obekvämt.

De som farsinerar mig är de människor som har gåvan att få andra människor att må lite bättre när olycka har drabbat dem, som bara vet vad som krävs av dem för att lindra den svåra sorg och smärta som finns inom en annan person.

Hon är en ängel, min ängel. Jag hoppas bara att alla ha någon som min vän, Ängeln.

Jo det har varit arbetsvecka och jag har överlevt även denna gång. Nej nu var jag orättvis, jag trivs bra med mitt jobb men jag kan ärligt säga att jag somnar ovaggad när jag träffar kudden varje kväll. Dumper är inte svårt men arbetsdagarnas längd (12 timmar) gör att man vill sova när man kommit hem och ätit. Tyvärr så medför det att man inte orkar så mycket med hundarna men jag försöker att ta igen det på helgerna. Just denna helg har jag alla 4 att aktivera. Daniel for till Lit i Jämtland för att jaga älg tills på tisdag. Det blir ensamt här hemma men man uppskattar varandra bara mer om man får längta lite ibland. Men som sagt så ligger all hundträning på mig tills på tisdag. Men jakten får ligga nere, istället så slipar jag lite på hundarnas spårförmåga. Det hela blir inte enklare med minusgrader på mornarna när jag lägger spåren. Booster har ett som ligger nu över natten och som jag ska ta vid 7 tiden imorgon bitti. Han får börja sin dag med ett 600 meters spår innan han får frukost, precis som de vilda hunddjuren.

Jag hade hoppats på ett anlagsprov på Tikka innan vintern men nu vet jag inte längre om jag ska vänta eller försöka men risken att misslyckas.

Men man måste ju våga för att kunna vinna.

Nu vill dom gå på kvällsrastning och jag ska krypa i säng.

Hej