Jag gick i säng tidigt i går kväll eftersom jag skulle upp och jobba tidigt i morse. Väckarklockan ringde 05:15 i mose och fast jag då rakt inte  ville kliva upp så blev jag tvungen, kläderna åkte på och jag satt mig i bilen klockan 06:00 för att ha god tid på mig att ta mig de ca 5 milen till Östhammar. Väl framme så satt jag mig med dagens tidning för att äta den medhavda frukosten som jag gjort i ordning innan jag for.

Jag började jobba och gjorde det jag skulle och lite till men fick inte så mycket som ett tack för besväret, istället var dagen fylld av svordommar och anklagelser. När jag slutade så åkte jag raka vägen till Tierp för att hämta resten av medicinerna som Booster fick utskrivna i går men som apoteket inte hade hemma. När jag kom hem så hade Daniel redan varit ut med alla hundarna och givit dom mat och dom låg lugnt och vilade på sina platser, så vi gjorde mat åt oss och åt en underbar middag.

Vi har inte hunnit prata så mycket i dag utan allt som sagts har varit över, grytorna meddans vi lagade mat. Nu börjar klockan bli sent och det är dags för mig att snart gå till sängs igen för att invänta väckarklockans skriande i morgonbitti klockan 05:15, och börja om igen och harva inom en yrkeskategori som sällan får uppskattning för den ansträngning vi gör för andra människors skull och för en lön som inte är värd namnet ens.

Men det som svider mest är all den tid som jag gått miste om med mina hundar, dom ligger där och väntar på att jag ska komma hem och klappa dom och vara aktiv med dom som dom är vana vid men matte har inte tid när hon ska jobba och åka långt till jobbet varje dag innan hon är både framme och ehmma igen.

Så här vill jag inte ha det och det var inte så här jag tänkte mig mitt liv med fyra aktiva hundar som vill vara med mig och som ser mig som det viktigaste i deras liv inte bara för att jag ger dom mat utan även aktivering som gör dom starka och friska.

Hur fan kan folk skaffa barn till denna värld och hur ska dom ha tid med dom, jag fattar inte.

Hej och Godnatt