Jag var iväg och tog en fika bara men nu är jag tillbaka efter att ha burit in lite ved och ätit middag.

Redogörelse för mina spruckna drömmar var det ja.

Schäferblandisen hette Bamse, men kallades Basse. Han tränades men tävlades aldrig innan han tyvärr fick sluta sina dagar som följd av retrivereksem, bara 4 år gammal. Men det var han som väckte drömmen hos mig att bli polis. Jag vet idag att jag troligtvis aldrig blir det men drömmen har inte slocknat helt men jag tror ändå inte att den går i uppfyllelse.

När jag var liten så sa jag alltid att jag aldrig skulle gifta mig, min anledning var att jag var född till ett namn och det ville jag ha kvar resen av livet. Gud va fel jag hade. 1999 tog jag studenten och senare på hösten samma år bytte jag förnamn, jag hette Pernilla tidigare, mina föräldrar och vissa kompisar kallar mig fortfarande för Pernilla. Och sedan gifte jag mig år 2005 och tog då min mans efternamn som är Nyberg, Pernilla Karlsson förvandlades alltså till Jenny Nyberg. Märkligt

Ja jag vet inte riktigt va jag hade för tanke när jag började det här inlägget men nu är det klart och kommer jag på något nytt så får väl det komma med i morgon när jag skriver lite mer.

Nu blir det att bara ta det lugnt en timme till innan man ska gå isäng så man får en god natts sömn innan jag ska till jobbet i morn. Hoppas det blir en lugn dag för jag är inte upplagd för bråk och skrik denna veckan, det fick jag nog av förra veckan.

Hej

När jag var liten så älskade jag hästar över allt annat, min dröm var att ha en egen häst som bara jag skötte om. Jag hade turen att få ta hand om grannars hästar och rida dom ibland. Men allt eftersom tiden gick och jag tjatat och tjatat på mina föräldrar att dom skulle skaffa en häst till mig så började jag inse att det aldrig skulle bli så.

Istället började jag intressera mig allt mer för hundar och det var mycket enklare att få en sån. Min familj tog hand om en korsning som senare fick flytta i hos oss för gått. Han var en korsing mellan Collie, drever och troligtvis Gråhund eller Jämthund. Han såg ut som en collie med knorr på svansen. Han var snäll och så men i hans ögon fanns bara pappa och vi andra fick finnas med i bakgrunden. Han blev svårt sjuk och fick avlivas efter en misslyckad operation. Han blev 6 år.

När jag kommit in på min utbildning på Hundskolan i Sollefteå så skaffade vi en valp som var kosning mellan Schäfer o Golden. Han blev stor, hela 78 cm i mankhöjd och han var en trogen. Jag gick alla mina hundkuser med honom och han gillade allt från lydnad till agility, han fick även testa skydd och visst bet han men han hade svårt att se att det skulle vara roligt.

När jag senare flyttade hem igen så hade vi båda blivit lite äldre och klokare.

Jag lovar att fortsätta detta inlägg senare men nu ska jag iväg och träffa en kompis.

Hej