Denna dagen började precis som alla borde börja. Jag vaknade i famnen på min älskade som smekte min kind och kysste mig ömt tills jag var helt vaken och vi låg och pratade en stund innan vi gick upp. Eftersom veden tog slut i går så blev det vårt första projekt men först åt vi en stadig frukost.

Solen låg på så baksidan var varm och jackorna var onödiga. Vi lyckades få in ganska mycket ved denna gång så nu räcker det nog till helgen.

Jag läste tidningen lite snabbt innan vi började med veden.

Min barndomsvän förolyckades i oktober förra året och nu har hans anhöriga överklagat åklagarens beslut om att lägga ner förundersökningen mot den 25 åriga mannen som körde bilen som dödade min vän. Åklagaren menar att det inte gick att säkerställa hur olyckan gått till genom vittnesuppgifter och därför la han ner åtalet om vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.

Nu kommer jag med min åsikt i frågan.

Jag ska inte säga att jag förstår hur dom känner för jag har inte genomlidit deras öde men jag förstår att dom sörger sig bror djupt, det gör jag, men han kommer inte tillbaka. Hans syster säger i artikeln att eftersom vi har en nollvision i detta land så ska det inte få gå till så här, och det stödjer jag till fullo. Jag tycker inte om att man ska kunna ha ihjäl någon utan att få en påföljd. Andra som känner den här killen som körde har sagt att det inte är första gången han kör utan omdöme och med det i minnet så vill jag nog att man ska ge en påföljd.

Men så tänker jag på att han kommer att tvingas leva med att ha tagit en annan människas liv, han har fått ett psykologiskt straff som ingen kan ta ifrån honom. Och jag tror att det straffet skulle vara det värsta för mig. 

Men jag kommer att hålla ögonen öppna och blir det en rättegång så kommer jag att finnas i rättsalen under förhandlingarna.

Jag kanske kommer att återkomma i frågan men just nu är jag klar.

Hej