Jag kan nog stäcka mig till att här och nu avge ett löfte: att ni aldrig kommer att få höra mig säga så igen, men nu ska det blir trevligt att få komma till jobbet igen. Utan att känna någon blygsamhet så kan jag meddela att jag nu varit ledig i en hel vecka, alltså 7 dagar. Men i morgon är det åter till verkligheten som gäller.

Ja idag då.

Vi for mot Falun klockan 9.30 i morse och kom innanför dörrarna prick klockan 18, bra gjort måste jag säga. Tack svärfar för hjälp med hundarna.

Nu har vi stått och hejat på våra svenska längdskidåkare så rösten sviker en aning. Men det var det värt för att få se Charlotte och Anna i real life så att säga.

Efter damernas 10 km tog vi oss en våffla och solade oss lite.

Sen var det dags i gen.

Nu var det Emil och Daniel som skulle få sig en släng av den upplänska supporterandan.

Det gick hyfsat bra för dom och vi är övertygade om att vår insats var helt avgörande. hihihih       

Men nu har jag iallafall lärt mig en gång för alla att det räcker med att köra 10 mil innan man bör ta rast för att sedan köra vidare, mina knän tycker att det blir för lång tid av stillasittande om man kör 15 mil innan rast.

Bra att veta till i sommar när det bär iväg på utställningar.

Nu blir det slappning och återhämtning från ledigheten innan sängen kallar.

Hej