Jag sa i morse att jag skulle ta en tur till Uppsala för att shoppa lite, men när allt var klart med frulle och hundar så infann sig inte lusten längre. det var så lätt att börja plocka med grejor här hemma och så självklart bli sittandes en bra stund med datorn i knät.

Men så kan jag tycka att om man ska va besviken på sig själv så ska det va för något mer allvarligt än att en shoppingtur inte blev av.

I morn bitti är det spårning för en av mina kursare. Hon ska flytta till Umeå till helgen och ville prova ett till Öppenklass spår innan hon åker. Hon kommer väl hem lite men det kanske blir svårt att få till ett officiellt prov då.

Jag ska åka med och denna gången tror han kommer att klara det, jag riktigt känner det i lilltårna.

Sen tänkte jag nog ta mig en tur till stan. Eftersom jag redan är på väg lite efter spårningen så ska det väl inte va så svårt.

Jag ska köpa:

# Skinnstövlar

# Värktabletter

# Ett par jeans

# Ett nytt täcke

sen tror jag nog att det får räcka.

Jag lovar att berätta vad jag fick med mig hem som inte var planerat, det är nog en hel del.

Nu blir det dusch och sen säng.

Hej

Ja jag tänkte det men eftersom jag sovit som ett arsle (dåligt) den gångna natten så vill jag bara sova i soffan. Men jag vet ju att det inte är lösningen på problemet så...

Nej jag ska nog ta mig i kragen och åka in till den stora staden.

Jag hade tänkt införskaffa ett par skinnstövlar, men eftersom jag inte riktigt vet vad som är snyggt och inte så skulle jag behöva ett smakråd. Med lite tur så kanske jag kan få en vän att sluta lite tidigare och komma med mig och säga sin åsikt.

Imorse hade jag två rymmlingar.

Båda Griffarna valde att istället för att gå ner på gården för att uträtta sina behov så skulle dom gå upp på framsidan och skrämma slag på de stackars skolbarnen som stod och väntade på bussen. Eftersom busshållplatsen är utanför vårt hus så hör hundarna när barnen står där och dom ville väl bara hälsa. Men en av dom gjorde ett försök att ta sig in i bussen, men jag hann dit och kunde ta till mig hundarna och släppa ner dom på gårn så bussen kunde åka. Det är lite pinsamt när man inte tänker på att barnen står där igen, hela sommaren har ju gått och nu är det lite svårt att vänja sig att när hösten är på väg så ska barnen med bussen.

Jag tänkte ta mig en vända till klubben på torsdag och jag fortfarande är ledig. Det skulle va kul och testa om Rocky kommer ihåg något av Lydnaden och så skulle jag vilja damma av Rockys agilitykunskaper. Han tycker att agility är roligt men eftersom han är så stor så tar han så mycket plats och jag hinner inte med att styra honom. Helt säkert så skulle vi bli mycket bättre om vi gick en kurs, men eftersom jag alf´drig vet hur jag jobbar så verkar det dumt att betala dyra pengar för en kurs som jag kanske bara kan gå några enstaka tillfällen.

Skit samma.

Nu blir det kaffe och cigarett

Hej

Men först en lite rapportering från arbetsperioden som varit.

På fredagen lastade jag upp och drog till Halland, närmare bestämt Hylte Bruk. Mina underbara kollegor såg till att jag kom rätt och dessutom ficka jag hjälp att lossa när jag kommit in på industrin. Tänk vilka stjärnor man jobbar med.

Sen blev den aftonbön och insomning utanför Jönköping för att sedan påbörja resan norrut till Persberg.

Lördag. Väl i Persberg lastade jag upp och hjälpte till vid lastning av en kollegas bil innan jag åkte över skogen till Kvarnsveden för lossning. Jag kom till åkeriet sent och ville bara hem, så efter tankningen så åkte jag hem där sambon bjöd på ett glas vin, ost och kex.

Söndagen började med lastning och sen en liten resa till Hallstavik och sen tillbaka till åkeriet. Efter lite väntetid så blev det lastning och resa till Fors. Klockan var lite över 19 när jag rullande in på åkeriet och kunde konstatera att ännu en arbetsperiod vad över. Undrar när jag får jobba igen, det är ju så roligt.

Nog om det, nu till rubriken.

Varför gråter vi?

Och i vilka tillfällen gråter du?

Jag minns när man var liten och slog sig, visst grät man för att det gjorde ont men också för att man skulle få tröst av en förälder. Den mentala meningen med gråten var att kontrollera vilka man hade omkring sig och om dom var beredda att försvara lilla mig för faror.

Men med tiden så har jag insett att man inte länge gråter för den fysiska smärtan. Nu som vuxen så gråter jag enbart om jag blir känslomässigt berörd av något, en lycklig historia eller om mina känslor blir djupt sårade eller om jag blir väldigt glad för något.

Det är svårt att förklara för en lekman som jag men jag känner att gråten mer är för mig själv än för andra. Nu gråter jag för att jag känner att jag behöver det, men inte för att få medidande från andra.

Och jag kan starkt rekommender det. Efter en ordentlig gråtstund så kan allt vara förändrat och så känns det så skönt när man är klar.

Jag har en känsla om att jag kommer att komma tillbaka till detta ämne fler gånger.

Nu blir det kaffe

Hej

Men annat var det för 10 månader sen. När jag blivit uppsagd från dumprarna fanns det ingen som behövde mig. Det är svårt att hålla uppe humöret och viljan när det är så svårt att få tag i ett jobb.

Många har efterfrågat fler kurser både i Viltspår och Skytte. Tanken var att vi skulle hålla en kortare fortsättnings kurs nu i höst men som det verkar så kan det bli svårt att passa i det.

Chefen från Arlanda ringde och ville att jag skulle komma ner till han för att disskutera lön och arbetstid. Det hela verkade lockande men när jag frågade hur stor tjänsten var så kom det fram att han bara kunde erbjuda timvik. Problemet med timvik är ju att jag redan har ett och om jag måste säga nej allt för många gånger så finns risken att dom inte ringer igen.

Jag trivs bra på Forslunds och eftersom jag fått chansen att vara kvar på timme så tänker jag stanna.

Sen ringde planeraren på just Forrslunds och frågade om jag kunde jobba i helgen. Jag blev uppbokade för fredag, lördag och söndag. Det innebär att jag kommer att missa SM skjutningen i Vingåker men jag kommer nog kvala nästa år igen och då kanske jag kan ta semester och åka.

På det SMS som jag fick i eftermiddags så skulle jag till Hylte Bruk i morn och dit har jag varit en gång tidigare, men då körde jag med kompis. Jag har tagit ut vägen på karta och skrivit ner vägnumren så det ska nog gå bra.

Nu har jag tvättat klart allt och med lite tur så hinner allt bli torrt. Väskan står kvar och de mesta är kvar i den så jag tror inte att det ska bli några problem att ligga ute ett par dar.

Som tur är så vet jag att det finns kollegor där ute som hjälper mig om det skulle bli prblem så jag känner mig trygg.

Jag ska dessutom köra en bil som för mig är helt okänd, med så var det med den bilen jag hade med mig till Hylte förra gången också.

Det enda som inte är klart är handlingen, jag måste ta mig en tur till affären för att proviantera mig lite. Men jag har precis gjort klar en matlåda som jag tror kan räcka två gånger med lite tur.

Nej affären var det ja

Hej

Jag har inte så mycket att förtälja, livet rullar på och jag sitter och planerar inför höstens utställningar och kurser.

Det ligger ett öppenklass prov och pockar på min uppmärksamhet, men det haglar inte om domare så det får bli lite senare.

Jag är lös och ledig och har för mycket tid till mitt förfogande. I går satt jag uppe till nästan 01:00 bara för att Daniel jobbade sent. Konsekvensen blev att jag var sjukligt trött i morse. Det är farligt det här med ledig tid.

Idag fick jag ännu en ägglosning som går till historieböckerna. Det känns lite konstigt att berätta om det här men jag vill bara säga att det inte alltid är så lätt att va kvinna. För ca 3 månader sen fick jag en blödning bakom ena äggstocken i samband med ägglossning och jag tror det blev något liknande denna gång. Värken var så illa att när vi var på väg till sjukhuset så kräktes jag. Som tur var så hann Daniel stanna bilen och jag ramlade ut och fick det i diket istället för i bilen. Sen blev det lite bättre och jag tog beslutet at dom inget kunde göra där utan att jag istället ville hem, så vi vände.

Värken har ännu inte försvunnit men är det som jag tror, samma sak som förra gången, så kommer jag vara öm i några dagar.

Nu är Tikka anmäld till utställningen i Sandviken/Högbo Bruk den 17 september. När jag tänker efter så är det på min vän Erikas födelsedag, måste komma ihåg att gratta henne när jag kommer hem från utställningen.

Jag måste prata lite med Daniel innan jag betämmer om Booster ska få följa med. Det känns fel att ta båda hans jakthundar samma dag och åka på utställing, men med lite tur så får aven han visa upp sig.

Nu vill jag ha kaffe

Hej

Med posten här om dagen kom inbjudan, jag har nämligen kvalat till Riksfinalen i hagelstig. Det hela handlar om figurer på linbana som ska träffas med en hagelsvärm. Inte helt enkelt men jag tycker det är roligt.

Finalen är i Vingåker och jag har insett att jag får åka själv, det är tydligen ingen annan hemifrån som kvalat. Men jag tänkte att eftersom jag kan ratta en stor och tung lastbil till andra sidan landet så ska jag väl kunna åka och skjuta SM på egen hand. Jag har kollat lite på kartor och jag tror det är ca 27 mil dit men eftersom jag inte behöver bry mig i kör- och vilo tider så ska jag nog klara det utan att behöva åka mitt i natten.

Det blir lite spänt eftersom jag kommer att vara helt själv men det är kanske vad jag behöver för att kunna koncentrer mig fullt ut på mitt skytte. Det är alltid trevligt när vi åker på stigar och vi är ett gäng men det är så lätt att börja titta på de andras resultat och gämföra med sina egna, hel knappt eftersom jag inte skjutit lika länge som dom. Sen är jag övertygad om att en tjej inte har samma förutsättnigar som en man att prestera ett toppresultat eftersom vi inte har samma muskelmassa som männen, men oddsen är större i hagel då man inte siktar på samma sätt utan mer svingar in svärmen i figuren.

Jag hoppas i alla fall att jag inte bommar allt för mycket och att jag kan vara nöjd med resultatet. Men det är ju inte första gången jag skjuter en hagelstig så det ska nog gå bra.

Nej det är väl dags för lite sen middag nu va.

Hej

Det där med pengar kommer jag aldrig att förstå riktigt, när man inte har några vill man ha mer och när man har dom gör man bara av med dom, varför det?

Jag har ju blivit lite ledig kan man kalla det och då kom ju lönen så läglilgt. Det har varit väldigt knapert här ett tag men efter en sommar bakom ratten så har det lämnat utdelning. Så i morse hade jag kommit på en del saker som jag skulle handla.

Jag har fått låna en bur till bilen så hundarna kan sitta säkert, men jag har ingenting som dom kan ligga på i buren. Och så har jag lessnat på burarna i sovrummet. Vi använder bara burarna nattetid när någon löper för att det inte sa hända en olycka, men nu ligger hundarna i burarna med öppna burdörrar en stund i på natten sen går dom ut och lägger sig någon annan stans. Men när jag vaknar och slänger benen över sängkanten så trasslar jag in tårna i dessa förbannade burdörrar. Jag bestämde mig för att införskaffa en till BIA bädd som kan ersätta burarna.

Vi gick upp, rastade hundar, åt frulle sen drog vi til Jennys Hund och Katt i Valbo för att spendera pengar.

Det blev en BIA och en fäll till buren : 990 kr

Sen for vi till Stadium för att kolla om dom hade några snygga träningskläder. Där fann jag en kortärmad och en långärmad tröja för 199 :-, taget. När jag provade plaggen insåg jag att det var lite kroppsstrumpa över tyget så figuren kom fram på riktigt, hehehe 

Sen blev det häsokost på MAX och sen hem eftersom Daniel skulle jobba eftermiddag. 

Så nu sitter jag här i min kroppsstrumpa till tröja och ser hur lycklliga hundarna ser ut när dom ligger i sin nya bädd istället för burarna.

En bra dag tycker jag så här långt.

Hej

Jag har lätt för att prata med nya och främmande människor. Jag vet inte varför men det måste väl vara min trygghet och säkerhet som gör det. Visst kan jag bli nervös inför en uppgift men inte om det bara handlar om ord. Ändå är ord så viktiga för mig.

Jag minns när man var liten och fick prata inför klassen, jag älskade väl det inte men efter bara en liten stund så hade jag kommit över det otäcka och istället bara släppt lös munlädret och sen var det ju klart. Oftast mindes jag inte vad jag sagt men ingen klagade och lärarna sa alltid att jag hade lätt för att prata.

Men för mig betyder ord så mycket. I min musiksmak så finner man att jag gärna vill höra vad dom sjunger och jag vill att det ska vara en vacker text. Orden ska ha en betydelse och sen vill jag att det ska beröra.

Jag har några exempel:

The only way her heart will mend is when she learns to love again

What kind of gay would I be if I was to leave when she needs me most

Och vad livet vill oss lära är att framtiden är vår

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter

När jag tänker efter så kanske jag bara är en hopplös romantiker eftersom alla dessa förslag kommer ifrån kärlekssånger.

Jag vill även att det ska var en fungerande kombination av text och musik. Man kan göra samma låt på flera olika sätt.

Tex:

Like A Prayer, Madonnas version är bra, men jag riktigt ryser av Jay Smiths version.

I Will Always Love You, den vanligaste och den som jag tror att de flesta har hört är den versionen med Whitney Houston, men upphovsmannens eller rättare sagt kvinnans, Dolly Partons version är helt out standing.

Eftersom ord är så viktiga för mig så tänker jag ofta på vad och hur jag säger dom. Med det vill jag inte säga att jag inte svär men jag väger mina ord och väljer vilka som passar för tillfället, det kan va en svordom.

Jag får ofta frågan om jag vill skriva nått till högtider som födelsedagar, dop och bröllop. Eftersom jag tycker att det är roligt så brukar jag skriva några rader och det uppskattas alltid.

Nu är det nog varmvatten och jag ska hoppa i badet.

Hej