Denna dagen trodde jag aldrig skulle ta slut.

Jag vet att jag tidigare förklarat att mitt drömjobb med största sannorlighet inte är inom vården eftersom jag inte trivs helt 100 med mitt jobb. Och idag fick jag återigen just den känslan när jag såg vilka ärenden jag skulle uträtta under dagen. Det hela gick ut på att se hur fort vi kunde springa mellan besöken och hur mycket vi kunde komma ihåg under besöken. Jag klarade mig med några enstaka missar som inte var varken livshotande eller igentligen ens värda att nämna. Men eftersom vi hade en helt sjuk arbetsbelastning så fick några stycken av oss jobba över, jag blev en av dom.

Jag kände ilskan växa när jag insåg att jag inte skulle hinna åka hem, rasta hundarna, äta och åka till klubben till 18:30 för att vara torsdagsvärd. Jag gjorde det enda jag kunde, ringa och höra om någon kunde hjälpa mig. Jag vet inte om någon tog träningen eller om det blev en torsdagsträning utan värd, men jag gjorde så gott jag kunde.

När jag sent om sidor väl kommit in i min privata bil och börjat åka hem så stod det ett hästsläp med bara ett hjul eter vägen. Det andra hade ramlat av under färd och nu stod det där och ingen visste vad man skulle göra. Min bedömning av hjulet och bromstrumman var att det skulle kunna gå att skruva tillbaka hjulet och sakta och fint ta sig till Tierp vilket var deras slutstation. Då säger dom att det befinner sig två hästar i släpet. Det innebar att den lilla fina domkraften som jag hade i min bil inte skulle orka att lyfta släpet för att skruva tillbaka däcket, så jag fick fixa en annan. Som tur var så var det inte långt hem till svärfar som hade riktiga grejor i garaget och dom tog vi med oss och satt tillbaka däcket. Men när däcket lossnat så hade några bultar farit dit pepparn växer och en annan hade gått av så vi tog mina fina Renultbultar som ändå bara låg och skräpade i bilen och vilken tur vi hade, dom passade.

Tjejerna blev väldigt glada åt att vi kunde hjälpa dom och dom ville ge oss kompensation för hjälpen men jag tackade nej och menade att nästa gång kanske det är jag som behöver hjäp ut efter vägen och med lite tur så stannar någon och hjälper mig.

Tänk på det.

Allmänlydnadskursen började i går och jag tror att detta kommer att bli en bra kurs. Det gäller samma där, jag kommer inte kommenter hundarna och deras förare men jag kan säga att jag gillar dom allihop. En mycket ny och go vän till mig går denna kursen och jag ler bara jag tänker på honom.

Nej nu måste jag steka fiskpinnar, elda och rasta hundarna innan jag springer igenom duschen och går och lägger mig. Jobb i morgon igen.

Hej