Jag kollade igenom tidigare inlägg och måste erkänna att jag slinter ganska ofta på tangentbordet. Ett sätt att motverka missförstånd är att ALLTID läsa igenom inlägget innnan det blir publicerat, något jag inte alltid tycker att jag har tid med.

Jag är lite stolt över mig själv. Igår när vi åkte skidor så hade jag tänkt åka 2,5 km, det brukar jag göra och eftersom jag tycker att det är jobbigt så tycker jag det räcker. Men igår åkte jag fel. Jag har ju lite problem med tekniken så jag tänkte mycket på den och inte på vart jag skulle. När jag såg mig omkring insåg jag att jag åkt in på 5 km spåret. Jag ville inte vända utan jag såg det som en utmaning och åkte vidare.. Det var en utmaning vill jag mena. Flera gånger kollade jag så mobilen va med om jag skulle behöva ring in nationalgardet för att hitta mig och bärga mig ut ur skogen. Men jag klarade det hela OCH jag höll mig på benen. Jag är övertygad om att mina små kullebyttor mest berott på min osäkerhet och rädsla för att ramla och då gör jag det.

Idag sitter jag här och har lite träningsvärk men kroppen känns starkare, förutom höger knä som trillskas lite. Troligtvis bara ovana som kommer att rätta till sig med tiden.

Jag ska jobba i natt. Första natten på korttidsboende i Östhammar, jag ska gå dubbelt denna natten och nästa måndag. Men redan på onsdag ska jag jobba dag igen, även på fredag ska jag vara närvarnade inom hemtjänsten och få betalt. Jag trivs bra med att jobba inom vården men lönen är urdålig. Jag fattar inte varför man ska ha så dåligt betalt bara för att man vill jobba med människor istället för maskiner. Jag tänkte jobba här ett tag och sen hoppas jag på jobb inom transport eller bygg i vår och sommar. Men så vill jag sjösätta Elinge Viltspår också och kanske inte behöva jobba heltid på annat håll. Men den som lever får se.

Nu är det snart skidor på burken och vi ska heja så klart

Hej