Det ska va ganska mycket för att jag ska bli förbannad men den gränser är förbi för länge sen. Nu har det gått så långt att jag har förvandlas till en ursinnig kärring som känner ett stort behov av att ha sönder något. Det är inte bara en sak heller, och nu ska ni få höra.

Jag tycker inte att man ska sätta ut bilder på andra männsikor på nätet utan att fråga. Om någon har satt ut en bild på mig utan att fråga så kollar jag på bilden och avgör sen om den kan få ligga kvar eller om den ska tas bort. Jag tycker att det är roligt med bilder men det är roligare om ingen blir sårad eller arg. En människa har satt ut en bild på mig på facebook utan att fråga, personen i fråga är dessutom släkt med mig och kunde ha frågat innan. Bilden är helt okej och jag har valt att den kan få sitta kvar, men när jag påpekar att hon kunde ha frågat först så blossar en väldigt infekterad disskution upp. Det hela slutar med att  jag tar bort henne som vän efter att hon gjort personliga påhopp och jag känner mig mer än irriterad. Min fråga nu är vad tycker du som läser detta? Är det för mycket begärt att vi ska kunna fråga om en bild kan få läggas ut innan vi lägger ut den?

Och varför är det så svårt för vissa att erkänna och be om ursäkt? Har man gjort fel och får kritik för det så finns inget annat och göra än att ta den till sig och lära av den.

Sen kommer nästa bomdnedslag

Jag har åkt till och från Östhammar som en idiot och försökt gjort rätt för min lönecheck den gångna månaden. Igår kom lönebeskedet. 5700 kronor. Hur fan ska jag kunna leva på det. Jag fattar inte att det får finnas jobb som man får betala för att ha. Jag kan lova att jag hade kommit upp i den summan i reskostnader om jag hade haft en bensindriven bil. Jag har inte stora månadskostnader men jag behöver äta varje månad och jag måste betala för att ha tak över huvudet. Sen har jag en bil som kostar att åka i, och det måste jag för att komma till jobbet, än så länge orkar jag inte cykla 4,5 mil till Östhammar utan måste ta bilen. Sen har jag inga mer utgifter. Alla hundar betalar Daniel för och resten av räkningarna också och tur är väl det för jag har inte råd. Och eftersom jag hade företag förra året så får jag ingen Akassa även fast jag deklarerat ett noll resultat och alltså inte tjänat en krona på firman.

Jag känner mig straffad för att ha blivit arbetslös. Jag ska söka jobb och ta det lilla som bjuds och inte gnälla. Jag har gjort allt i min makt för att finna ett annat jobb och jag hoppas verklligen att det händer något snart.

Ursäkta min grova ton men ibland räcker inte orden till och man behöver svära och slå på saker.

Hej