Jag sa att jag skulle återkomma efter jobbet igår, men det blev inte så. Min älskade Daniel hade gjort en underbar köttgryta och till den hade han köpte ett gott vin. Kvällen blev lite blöt och jag vaknade sent i morse med en lite baksmälla.

Det gick bra på jobbet i går och nu ska jag gå dubbelt i Hargshamn också. Jag ser det som ännu en möjlighet till jobb och jobb vill jag ha.

En vän till mig har det tufft nu. Jag har försökt nått henne per telefon men utan framgång. Jag ska inte gå in på vad det handlar om för det angår ingen, men det som upprör mig är när utomstående ska vara experter och berätta hur hon ska känna eller handla. Det jag vill ha sagt är att alla som har en blogg är inte ute efter att bli känd och uppmärksammad, det är en hel del som använder sin blogg på dagbok och en möjlighet att få skriva av sig. Det är upp till var och en vad man tycker och tänker men i kommentarerna kan man skrädda sina ord eller inte skriva nått alls om man inte kan undvika att såra. Som Stampes far sa: om man inte kan säga något snällt behöver man inte säga något alls. Mina tankar finns hos henne och hennes barn, och jag önskar henne all lycka i framtiden.

Nog om detta.

Jag fick avboka min tandläkartid på måndag. Något har hänt i min rygg igen och en ledig tid hos kiropraktorn dök upp just på måndag. Jag högg den och får hoppas att det blir en lugn natt på jobbet. Jag hoppas att det inte är något allvarligt och att min fortsatta träning ska kunna hjälpa till med läkningen.

Jag är så stolt över min skidträning. Varje vecka åker jag ca 2 mil och tekniken blir allt bättre. Jag mår lite bättre och tycker att kroppen börjar förändras, men vikten är den samma, men muskler ska ju väga mer än fett så man får se på kläderna istället för på vågen.

Vi följer ju även skidtävlingarna på tv och vi har sagt länge nu att det skulle va roligt att se dom live. Kanska blir det en riktig skidhelg snart.

Den 12 januari har Daniel och jag våran stora dag. Det var den 12 januari 2002 som vi träffade på en krog i Gävle, tycke uppstod och vi blev ett par. Sedan gifte vi oss den 24 juni 2005 (min 25 års dag) och skilde oss den 30 april 2007. Vi fanns varann igen den 10 december 2008 och sedan dess har livet varit underbart. Jag vill mena att vi varit tillsammans i nåstan 9 år, men eftersom vi faktiska va ifrån varann ett tag så stämmer inte det, men vi träffades ju nästan hela tiden och sov... över hos varann. Men okej då ska man va noga så ska man och då räcker det för mig att säga att vi känt varann i 9 år.

Vi brukar hitta på något mysigt den dagen eller helgen närmast. I år vill jag äka på spa i Enköping och bo på hotell. Med lite tur så kan min önskan gå i uppfyllelse.

Nu ska vi på middag hos svärmor.

Hej

Det har inte hänt mycket denna lugna, lediga dag. Min far var förbi och fikade, ja det var väl allt.

Istället får ni se lite bilder på hundarna

Sno dom gärna men var ärliga och berätta vilka hundarna är och vem som tog bilden, alltså jag.

             Tikka verkade redan från början i första hand välja Booster som

huvudkudde

Rocky ser ut att undra om den lillla verkligen ska ligga på honom

Snart hade han somnat om och börjat drömma

Här kan man tydligt se att hon var en liten piraya redan från början. Husses skäggstubb var det som lockade denna gång, en annan kunde det vara våra hälsenaor 

  Här har Tikka ställt in siktet på Booster...

...som i godan ro spårar haren som under natten tagit vägen över går'n

Den uppvärksamme ser att det snöar precis som alltid under denna vinter. Dock har det inte kommit så mycket snö ännu och hundarna kommer bra fram, vilket dom inte gör längre...

Med detta får jag tacka för mig och återkomma efter jobbet i morn

Hej  

Som ni alla vet så skulle jag jobba natt senast vi hördes av, det är inget nytt för mig eftersom jag haft en natttjänst tidigare och så körde vi ju dumparna dygnet runt med rullande dag och natt jobb.

Men varje nytt ställe har sina rutiner och det tar ett tag innan man kommer in i dom. Tjejerna jag jobbade med var trevliga. Men det har sitt pris, jag hade svårt att sova under dagen och kom till jobbet kl 21 med en timmes sömn i kroppen. Natten gick bra och vi hade och göra hela tiden så jag hann inte bli trött. På en annan avdelning fanns det en långhårig katt och precis som de flesta långhåriga katter så hade denna fått tovor. Jag och en tjej tog på oss uppgiften med att klippa bort tovorna. Det hela slutade med att en av oss stod med en katt inlindad i en kofta som försökte väcka alla de döda på våningen ovanför och en annan med en sax i ena handen och präcktiga riv märken över den andra handen och armen. Under resans gång gick diskutionerna om allt mellan rakapparater till kattslakt. Vi lyckade bara få bort några stycken tovor men alltid något. 

När jag kom hem föll jag i säng som en klubbad säl. Jag skulle jobba dag som i dag och ville kunna sova lite på natten innan så jag tänkte inte sova så länge. Resultatet blev att jag vaknade kl 14 men efter lite mat och hundrastningar så somnade jag om i soffan. Men kl 20 då var man pigg som en mört, jag bytte sängkläder tvättade en maskin tvätt och gjorde klart arbetsväskan tills nästa morgon. När Daniel kom hem så kände han sig inte frisk och efter en kontroll av kroppstempraturen föll diagnosen på inbillningssjukan och vi gick och la oss, men inte kunde jag sova heller. Där låg jag och verkligen försökte sova men helt utan resultat. Någon gång strax innan väckarklockan ringde hade jag somnat och nu skulle man upp igen.

Jag hade hitta utetimern till motorvärmaren och såg fram emot en varm bil att sätta sig i ,men nej då, då hade det varit stömmavbrott under natten som gjort att klockan stannat och värmaren bara gott en knapp halvtimme och då hade bilen inte blivit varm ännu. 

Nu sitter jag här och tar igen mig efter en dag med spring och jäktande, snart kommer Daniel hem och då ska jag ta väldigt god hand om honom hihiihihi.

Hej 

Jag kollade igenom tidigare inlägg och måste erkänna att jag slinter ganska ofta på tangentbordet. Ett sätt att motverka missförstånd är att ALLTID läsa igenom inlägget innnan det blir publicerat, något jag inte alltid tycker att jag har tid med.

Jag är lite stolt över mig själv. Igår när vi åkte skidor så hade jag tänkt åka 2,5 km, det brukar jag göra och eftersom jag tycker att det är jobbigt så tycker jag det räcker. Men igår åkte jag fel. Jag har ju lite problem med tekniken så jag tänkte mycket på den och inte på vart jag skulle. När jag såg mig omkring insåg jag att jag åkt in på 5 km spåret. Jag ville inte vända utan jag såg det som en utmaning och åkte vidare.. Det var en utmaning vill jag mena. Flera gånger kollade jag så mobilen va med om jag skulle behöva ring in nationalgardet för att hitta mig och bärga mig ut ur skogen. Men jag klarade det hela OCH jag höll mig på benen. Jag är övertygad om att mina små kullebyttor mest berott på min osäkerhet och rädsla för att ramla och då gör jag det.

Idag sitter jag här och har lite träningsvärk men kroppen känns starkare, förutom höger knä som trillskas lite. Troligtvis bara ovana som kommer att rätta till sig med tiden.

Jag ska jobba i natt. Första natten på korttidsboende i Östhammar, jag ska gå dubbelt denna natten och nästa måndag. Men redan på onsdag ska jag jobba dag igen, även på fredag ska jag vara närvarnade inom hemtjänsten och få betalt. Jag trivs bra med att jobba inom vården men lönen är urdålig. Jag fattar inte varför man ska ha så dåligt betalt bara för att man vill jobba med människor istället för maskiner. Jag tänkte jobba här ett tag och sen hoppas jag på jobb inom transport eller bygg i vår och sommar. Men så vill jag sjösätta Elinge Viltspår också och kanske inte behöva jobba heltid på annat håll. Men den som lever får se.

Nu är det snart skidor på burken och vi ska heja så klart

Hej

Ursäkta mitt snabba avslut igår. Jag var ansvarig för stripsen som var i ugnen och dom hade jag glömt bort. Såg att jag glömde a:et i gårdagens rubrik, "men va gör det om hundra år när allting kommer kring"

Igår blev en lugn dag med två ugglor sittandes i soffan och kritiserade det dåliga tv utbudet. Vi såg skidorna och sen bara det minst dåliga som sändes på burken.

Jag tog en snabbvända till macken och inhandlade lite godis och insåg att det nya året ska börja precis som det gamla slutade med ihållande snöfall. Igår skottade vi uppfarten 1 och en halv gång innan vi gav upp och lämnade skoffan för soffan.

Idag fick vi ta tag i skottandet på nytt och nu hade det slutat snöa. När jag gick med hundarna i morse så körde Arena fast när hon skulle upp ur diket igen. Hon satt inte så hårt men hennes krafter var slut och jag fick dra upp henne på vägen i nackskinnet, gamlingen var lite förlägen men hon hittade stoltheten igen och skyndade hem till soffan igen.

Jag hade ju lite önskningar igår men man får va glad om man får vara frisk och hundarna med

Jag satt här igår och tänkte planera 2011 år utställningar och prov, men alla klubbar är inte klara med sitt program och jag får vänta lite innan planeringarna kan bli fullständiga.

Men jag har siktet inställt på utställning med både Tikka och Booster i Österbybruk, Vallentuna, Sandviken och Gimo. Men det blir nog fler när jag kollat färdigt.

Nu ska vi iväg till Tierp för ännu en runda i spåret. kanske kan jag hålla mig på benen denna gång och kanske jag till och med kan hålla mig till största del i spåret.

Jag återkommer med rapport senare.

Hej

Det är alltså den första dagen på det nya året, 010111 jag brukar alltid skriva 1/1-11 det är lättare att skriva och eventuella missförstånd kan undvikas. Skit samma

Vi var till den gode vännen och hennes familj igår och allt blev så lyckat som det var tänkt. Maten smakade, sällskapet var trevligt och drinkarna var goda. När vi skulle hem så fick Daniel köra eftersom jag dryckit rusningsdrycker. Det hade snöat en hel del och resan blev spännande men vi kom dit vi skulle och lugnet kunde åter lägga sig på vår adress.

Jag har lite önskningar som jag skulle vilja få uppfyllda under det nya året.

# Tikka SEVCH

# Booster och Tikka redo för utlandsutställningar

# Arena 1:a pris lydnadsklass II

# Rocky 1:a pris lydnadsklass I

För mig personligen vill jag bara få vara frisk, fortsätta leva tillsammans med min Daniel och har ett meningsfullt jobb.

Återkommer

Hej